Anna Häger Glenngård ger i en ny KEFU-rapport en heltäckande bild av de styrmodeller som används i svensk primärvård och diskuterar vad som är en ändamålsenlig styrning ur huvudmännens perspektiv.
Rapporten bygger på ett gediget empiriskt material med enkäter och intervjuer från 19 av 21 landsting och regioner i Sverige. Anna Häger Glenngård har också granskar alla förfrågningsunderlag för vad som ska ingå i vårdgivarens uppdrag.
Det framkommer att de modeller som landsting och regioner använder för att styra vårdgivarna numera liknar varandra ganska mycket och att alla huvudmän har ändrat modellen för styrning efter införandet av vårdval.
– Det är två delar som ska balanseras med styrningen från huvudmännens sida, säger Anna Häger Glenngård. Den ena delen är den externa ansvarsutkrävningen, där det kontrolleras att utövarna efterlever kontrakten, det som också kan kallas begränsande styrning. I detta ligger också den ur ett demokratiskt perspektiv viktiga uppgiften att säkerställa att våra skattepengar används så ändamålsenligt som möjligt.
– Den andra delen handlar om stöd till lärande och verksamhetsutveckling, eller möjliggörande styrning, en styrning som också innebär att huvudmannen ska kunna förklara och översätta uppdraget för de som arbetar i vården och som kanske inte i första hand är intresserade av administration och av att studera kontrakt.
Alla huvudmän använder numera en kombination av dialog och prestationsmätning för att följa upp vårdgivare även om denna kombination ser lite olika ut. Studiens resultat tyder också på att prestationsmätning i kombination med regelbunden dialog är viktiga delar i en ändamålsenlig styrmodell.
– Det är i dialogen som prestationsmätningen blir värdefull, säger Anna Häger Glenngård. Prestationsmåtten i sig själv säger inte så mycket, utan om man vill uppnå förbättringar på olika områden måste utfallen i olika mått sättas in i ett sammanhang. Det framgår också av det intervjuer jag gjort att dialog allmänt uppfattas som mer ändamålsenligt än prestationsmätning. Många talade om vikten av att utveckla goda relationer och att goda relationer förutsätter möten. Många pekade också på hur professionen tidigare blivit kringskuren av för mycket styrning enligt idéer från New Public Management och att det ökade inslaget av dialog och – kopplat till det – tillit och förtroende därför är välkommet.
Det ökade inslaget av tillit återspeglas också i att fler och fler landsting har infört en större andel fast ersättning och dragit ner på den prestations- och målbaserade ersättningen.
– Det är dock viktigt att komma ihåg att styrning med tillit inte är det samma som att inte styra, säger Anna Häger Glenngård. Och det finns också studier som visar att ökad kontroll inte nödvändigtvis behöver vara dåligt för den inre motivationen. Sedan är det också så att svaret på vad som kan anses vara ändamålsenlig styrning hänger på vem du frågar, den som styr eller de som styrs. I den här studien har jag bara tittat på styrningen utifrån ett huvudmannaperspektiv, men det skulle naturligtvis också vara intressant att få vårdgivarnas syn.
Anna Häger Glenngård delar nu sin tid mellan undervisning och forskning. Just nu studerar hon bland annat övergången från rörlig till fast ersättning i sjukhusvården i Region Skåne och Stockholms Läns Landsting.
– Men jag hittade också några väldigt intressanta case när jag gjorde intervjuerna för den här studien som det skulle vara roligt att följa upp.
Rapporten Dialog och prestationsmätning – mot en ändamålsenlig styrning i svensk primärvård, KEFUs skriftserie 2017:2 kan laddas ned här.
