I en nyligen utkommen KEFU-rapport ges en översikt över hur långt svenska kommuner och regioner har kommit i sina digitaliseringsambitioner och hur ekonomerna upplever att deras arbetssituation och roll påverkats av digitaliseringen. Det framgår bland annat att digitaliseringstakten är relativt låg och att ekonomerna kunde vara mer aktiva i de digitaliseringsprojekt som pågår.
Rapporten” Sakta i backarna – vad ekonomer anser om digitalisering i kommuner och regioner” är författad av Ulf Ramberg, Mikael Hellström och Roland Svensson och är ett samarbete mellan KEFU och Kommunalekonomernas förening (Kef). Det är den fjärde kartläggningen av ekonomer i svensk offentlig sektor som ges ut i KEFUs skriftserie.
– Väldigt roligt att vi har kunna genomföra det här projektet tillsammans med Kef, säger Ulf Ramberg. Ekonomerna har en viktig roll i digitaliseringen i kommuner och regioner, men det är också tydligt att de måste bli mer delaktiga för att processen ska bli så lyckad som möjligt.
Studien bygger på en enkät som våren 2019 skickades ut till drygt 3000 ekonomer, kompletterat med åtta intervjuer med verksamhetsföreträdare för kommuner och regioner som anses vara goda exempel på hur man arbetar med digitalisering. Enkäten var uppdelad i två delar, där den första var inriktad på kommunal nivå och hur man där arbetar med digitalisering. Den andra delen berörde specifikt ekonomen – hur ekonomens roll och ekonomens arbetsplats påverkas av digitaliseringsprocessen.
Av enkätsvaren att döma finns det ett stort engagemang och intresse för att använda digitala lösningar på den organisatoriska nivån. När det gäller huruvida det finns tillräcklig kompetens i organisationen för att tillgodogöra sig de digitala verktyg som finns tillgängliga är svaren inte lika positiva. En hel del svarar också att de inte upplever att deras organisation tar ett strategiskt och systematiskt grepp om kompetensutvecklingen för att möta framtida utmaningar.
När det sedan gäller ekonomens egen roll och arbetssituation är bilden att ekonomerna använder digitala verktyg dagligen och att de anser att digitaliseringen har bidragit att deras arbetsuppgifter har förändrats i positiv utveckling. Hur deras roll har förändrats är aningen mer oklart. Visserligen svarar majoriteten att rollen förstärkts till viss del, men en femtedel håller antingen inte med om detta eller svarar att de inte vet.
Hur långt har då kommuner och regioner kommit i sin digitala utveckling? Inte speciellt långt att döma av studiens enkätsvar och intervjuer. Det är en bra bit kvar till att hela organisationen har fått in ett digitalt tankesätt och kunnat utveckla en förmåga att utnyttja alla möjligheter som till exempel AI erbjuder. Här verkar det stora problemet vara att så mycket kunskap är spridd i många olika organisatoriska former och att denna kunskap många gånger ännu inte heller är digitaliserad.
Att det går långsamt behöver enligt rapportens författare dock inte vara negativt. De gör en jämförelse med skidåkning i kuperad terräng där det kan gå riktigt snabbt i nedförsbacke men trögt i uppförsbacke. Och eftersom kommuner regioner och kommuner ännu inte är fullt rustade finns det stor risk att ramla och slå sig i nedförsbackarna. Då kan det ha sina poänger att ta det lite sakta och pröva sig fram.
I rapporten ges också en rad praktiska tips och råd till ekonomerna, och till kommuner och landsting på vägen mot en mer genomgripande digitalisering.
Bland råden till ekonomerna finns bland annat att aktivt engagera sig i de digitaliseringsprojekt som pågår, om nödvändigt bjuda in sig själva dessa projekt, och tydligt visa vilken kunskap och kompetens man kan erbjuda.
Till kommuner och regioner ges till exempel råden att tydliggöra och kommunicera ansvaret för digitaliseringen samt att fundera över hur digitaliseringen bäst organiseras och finansieras utifrån givna förutsättningar. Andra råd är att våga experimentera, pröva och förkasta digitala lösningar som en lärandeprocess för att undvika att hamna i tidiga och oväntade inlåsningseffekter. Och att inte betrakta digitalisering som ett sätt att spara pengar utan mer ett sätt att skapa mer verksamhet utifrån de resurser som finns tillgängliga.
– En reflektion man kan göra efter att vi färdigställt rapporten är att digitaliseringsprocessen visserligen gått sakta, men också att den gått i den takt man kan förvänta sig givet det interna trycket i organisationen. Men när det externa trycket ökar, som vi ser i dessa dagar, är det inte orimligt att förvänta att takten i digitaliseringen kommer att öka, säger Mikael Hellström.
