De senaste åren är det fler och fler som helt eller delvis nekats personlig assistans och det finns en tendens till att den personliga assistansen i flera fall ersätts av kommunala barnboenden. I ett nytt KEFU-projekt kartläggs och analyseras hur kommunerna beslutar om olika insatser för att ge stöd och service till funktionsnedsatta personer med behov av denna hjälp.

Projektet genomförs av Hans Knutsson, Ekonomihögskolan i Lund, Matilda Svensson Chowdhury, institutionen för socialt arbete, Malmö universitet och Niklas Altermark, Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet.

Personlig assistans är en av de nio insatser som finns i LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Denna insats beviljas och finansieras både av staten, via Försäkringskassan, och av kommunerna.

Man kan dels få personlig assistans från försäkringskassan om behovet överstiger 20 timmar i veckan. Bedömer försäkringskassan att behovet är mindre än 20 timmar kan de ge avslag och istället hänvisa till kommunen. Hos kommunen kan man sedan starta om och söka om personlig assistans med så många timmar man vill. Försäkringskassan och kommunen gör alltså separata bedömningar även om de tar intryck av varandra.

– Men också de barn och ungdomar, eller vuxna, som får avslag och inte längre får personlig assistans måste ta väg någonstans. Och då vill vi i det här projektet se vad det eventuellt finns för mönster i statistiken under senare år när det gäller antalet ansökningar till kommunerna om personlig assistans, antal avslag och eventuella beslut om alternativa insatser.  Om bedömningarna till exempel påverkas av om kommunerna är små eller stora, rika eller fattiga, blå eller röda. Speciellt nyfikna är vi på hur och om kommunerna resonerar sig fram till att investera i så kallade LSS-boenden.

Socialstyrelsen kom nyligen ut med rapport som visar att antalet LSS-boenden ökar. Hans Knutsson och Matilda Svensson Chowdhury gjorde också en egen en egen enkätstudie för några år sedan som visade en ökad investeringsvilja i LSS-boenden.

Rent allmänt har antalet statligt finansierade assistanstimmar minskat under senare år, samtidigt som olika kommunalt finansierade insatser ökat. För några år sedan var antalet brukare av personlig assistans 16000 och nu är det under 14000 brukare.

– Det har blivit en produktionsinriktad syn där man ser skalfördelar av att sätta barn på LSS-boenden, eftersom det kräver mindre personal per brukare.

– Många föräldrar med barn får inte assistans utan det döms att barnet inte behöver assistans utan läkarvård, landstinget bedömer då kanske att barnet i stället för läkarvård behöver ledsagare eller hemtjänst. Det blir ett svartepetterspel där man försöker skjuta över ansvaret till andra genom att hänvisa till annan lagstiftning.

De olika LSS-insatserna kostar samhället stora summor, men Hans Knutsson menar att det ofta glöms bort att om det görs besparingar som till exempel innebär att familjen själva får ta hand om sina funktionsnedsatta anhöriga innebär det nya kostnader för samhället.

– Jag skrev en rapport för tre år sedan där jag gick igenom alternativkostnaderna till personlig assistans. Kostnader för att låta hemtjänsten göra jobbet, att göra jobbet på något boende eller kostnaderna för att låta anhöriga själva göra jobbet. Den visade att personlig assistans är det klart billigaste alternativet om man vill upprätthålla kvalitetskravet. Till och med ett genomsnittligt inkomstbortfall för anhöriga är högre än kostnaden för personlig assistans.

–Jag talar lika mycket för min handikappade dotter i dessa frågor som för alla andra människor. Det är viktigt för oss som samhälle att se att livet består av många olika sorters människor, inte bara av kärnfriska. Här betyder assistans mycket och det tycker jag är ett stort värde som diskuteras för lite.

KEFU-projektet beräknas vara klart i slutet av 2019.