Kommunernas politiskt tillsatta revisorer har i allmänhet hög integritet och är väldigt noga med sitt oberoende, men kommunfullmäktige skulle i många fall kunna vara bättre på att utnyttja revisorerna för att utveckla och förbättra verksamheten. Det är några av slutsatserna i en ny KEFU-rapport av Anna Thomasson där hon studerar vilken roll den kommunala revisonen har idag och hur revisorrollen kan komma att se ut i framtiden.
Empiriskt bygger studien på intervjuer runt om i de skånska kommunerna med revisorer, såväl folkvalda som sakkunniga. Här har Anna Thomasson eftersträvat en bra spridning mellan stora och små kommuner och mellan de folkvalda revisorernas partitillhörighet, ålder och kön.
– Mina samtal handlade mycket om de enskilda revisorernas syn på sitt uppdrag, men också om hur de utför uppdraget och vilka hänsyn de tar. Jag har också pratat med kommunfullmäktiges ordförande i några kommuner. De är beställare och mottagare av granskningarna och det är intressant att höra hör de förhåller sig till revisonen.
Rapporten innehåller också en genomgång av tidigare forskning kring revisonen, där större delen hittills har berört revisonens roll i den privata sektorn eller revision i statliga verksamheter och till stor del handlar om oberoende och ansvarsutkrävande.
– Internationellt finns det inte så mycket litteratur som berör revisonen på lokal nivå, vilket kanske också beror på att vårt system med politiskt tillsatta revisorer är väldigt ovanligt, mig veterligen är det bara Finland som har ett liknande system.
En fråga som diskuterats länge är huruvida man kan vara oberoende som granskare, men man har inte talat så mycket om resten av processen – hur man väljer vad som ska granskas, hur granskningen sker och vilka effekter den får, menar Anna Thomasson.
En fråga som diskuterats länge är huruvida man kan vara oberoende som granskare, men man har inte talat så mycket om resten av processen – hur man väljer vad som ska granskas, hur granskningen sker och vilka effekter den får, menar Anna Thomasson.
– Alla jag pratade med upplevde att diskussionen om oberoende har haft en så framträdande plats under flera år att effekten har blivit att man från revisionen sida har blivit väldigt noga med att säkerställa sitt oberoende, bland annat genom att ha gemensamma skrivelser över partigränserna, särskilt när revisorerna kommer med kritik. Intrycket är att det fungerar ganska bra och att det egentligen inte finns några större problem med revisorernas oberoende.
Intresset för revisorernas rapporter och det som står i dem verkar däremot inte alltid vara så stort hos kommunfullmäktige.
– Ofta blir rapporten bara en pappersprodukt som få orkar läsa och då fungerar processen inte hela vägen, säger Anna Thomasson. Kommunfullmäktige borde vara mer intresserade eftersom de ytterst är ansvariga för vad som sker ute i nämnderna. Diskuteras rapporterna inte i fullmäktige synliggörs ju inte heller resultaten.
– Det är dock intressant och glädjande att se att man i flera kommuner kan se att man börjar eftersträva en bättre dialog mellan revisorerna och kommunfullmäktiges presidium. Till exempel genom att kommunrevisorerna får hålla ett föredrag i fullmäktige där de kort presenterar sina rapporter, antingen samlat i slutet av året eller löpande under året. I några kommuner har revisorerna också en dialog med de nämnder de granskar i syfte kunna förbättra verksamheten. Och i slutändan är det som medborgare naturligtvis viktigare att verksamheten förbättras och att målen uppfylls än att det i slutet av året utses syndabockar för det som har gått fel.
Här har SKL troligen haft ett visst inflytande, bland annat med en utbildning för ledamöter i kommunfullmäktige och kommunpresidier där man har fokus på att synliggöra revisorernas arbete i högre grad.
– Men ytterst hänger det på intresset från kommunfullmäktiges presidium.
En annan sårbarhet finns i relationen till de sakkunniga biträdande revisorerna, menar Anna Thomasson. Dessa handlas upp av de förtroendevalda revisorerna och detta är kanske inte alltid så lätt i mindre kommuner. Dessutom tycker en del förtroendevalda revisorer att de sakkunniga granskarna ibland är väl försiktiga, vilket kanske till viss del skulle kunna förklaras av att byråerna är måna om att få behålla sina uppdrag.
– Sammanfattningsvis tycker jag att systemet med förtroendevalda revisorer passar bra in i vårt demokratiska system. Men jag tror att det är bra om medvetandet om de risker och svagheter som finns ökar. Och att man låter revisionen bli mer synlig. Sedan skulle det vara intressant att veta lite mer om varför fullmäktige inte alltid följer revisorernas rekommendationer. Men det kanske kan bli föremål för en senare studie, säger Anna Thomasson.
Rapporten Kommunrevisonen en ”kritisk vän” eller ett nödvändigt ont” – en studie av revisonens roll och funktion nu och i framtiden, KEFUs skriftserie 2016:2, kan laddas ned från KEFUs hemsida
