Ester Barinaga tillträdde vid årsskiftet en professur i socialt entreprenörskap vid företagsekonomiska institutionen vid Ekonomihögskolan i Lund. Hennes forskning är inriktad på olika metoder och strategier för att civilsamhället underifrån ska kunna bygga mer hållbara och inkluderande samhällen. På senare år har hon alltmer intresserat sig för lokala valutor.
– Jag brinner för allt som handlar om att bygga broar och skapa dialog i vårt samhälle, säger Ester Barinaga.
Efter sin grundutbildning och MBA i Barcelona kom Ester Barinaga till handelshögskolan i Stockholm, där hon tog sin doktorsexamen 2002. Hon har sedan bland annat varit verksam vid KTH i Stockholm och SCANCOR i Stanford University.Från 2009 har hon varit knuten till Copenhagen Business School (CBS), de senaste åren som professor.
– Att jag har kommit att arbeta i mitt forskningsfält beror mycket på att jag för tio år sedan startade en ideell förening i Stockholm för att med hjälp av stora kollektiva muralmålningar få igång en medborgardialog i stigmatiserade stadsdelar, säger Ester Barinaga.
Men innan dess hade hon påbörjat ett stort forskningsprojekt som skulle studera informationssamhället inifrån i Kista – Sveriges svar på Silicon Valley.
– Jag flyttade rent fysiskt mitt kontor till Kista och började göra en etnografisk studie över den digitala klyftan. Kista är en tudelad stad där alla IT-bolagen ligger på den ena sidan av tunnelbanan. Men inte ens en minut från mitt kontor, på den andra sidan tunnelbanan ligger bostadsområden där många av de som arbetar på IT-bolagen i Kista aldrig varit. De som bor där jobbar sällan på IT-sidan och om de gör det är det ofta som lågavlönad servicepersonal.
Forskningsprojektet resulterade i en bok och ett antal artiklar. Ester Barinaga var dock besviken över att hennes forskningsresultat inte nådde ut och att inget egentligen gjordes för att minska klyftorna.
– Jag blev väldigt frustrerad över hur oengagerat akademin närmade sig dessa frågor, säger Ester Barinaga. Dessutom tyckte jag inte om språkbruket där de som skrev om integrationens dynamik helt enkelt beskrev de boende i Kista som invandrare. Man berättade inte om den engagerade pappan eller de starka kvinnorna utan man reducerade människorna till dess invandrarbakgrund. På det sättet anonymiserar man de boende och medverkar till en förstärkt stigmatisering. Så jag hamnade i en stor kris rent professionellt där jag tänkte att jag antingen fick lämna akademin eller börja jobba på ett annat sätt.
Med inspiration från hur hon såg gräsrotsorganisationer jobba under sin tid vid Stanford startade hon den ideella föreningen Förorten i centrum med säte i Husby. Från början finansierad av Allmänna arvsfonden, sedan av Postkodslotteriet och lokala fastighetsägare. Idén var att med hjälp av stora kollektiva muralmålningar lyfta sociala frågor, göra de boendes röster hörda och främja en dialog på deras villkor med målet att skapa socialt sammanhållna städer.
– I medierna hörs vanligen bara om droger, skjutningar och andra problem i dessa förorter, inte om allt positivt som också händer där. Då tänkte jag att vi tar väggarna och på dem får de boende målasin bild av stadsdelen och vad de vill åstadkomma.
Det har blivit en hel del muralmålningar under åren, inte bara i Stockholm utan också i Landskrona,Karlskogaoch andra städer, och de har involverat ett stort antal deltagare. Varje målningsprojekt pågår isex till åtta månader och deltagarna är med i processen från start till färdig målning. Ester Barinaga har också skrivit boken Handbok för muralaktivister, som går igenom alla steg för den som vill organisera kollektiva väggmålningar.
Från 2016 har Ester Barinaga mer och mer intresserat sig för lokala valutor som ett verktyg för att bygga mer inkluderande städer och numera är det huvudspåret i hennes forskning. Hon har också nyligen fått en fyraårig finansiering för ett forskningsprojekt vid CBS för att studera införandet av lokala valutor i Kenya.
– Kort förklarat är lokala valutor pengasystem som organiseras, designas och implementeras nerifrån för ett visst ändamål. De kan se väldigt olika ut, drivas av väldigt olika konstellationer av aktörer och använda väldigt olika teknologier. Och jag är övertygad om att vi måste förändra vårt pengasystem för att kunna bygga hållbara städer.
Som exempel nämner Ester Barinaga Lissabon, där ett av stadens distrikt införde den lokala valutan Lixo(lixo betyder sopor på portugisiska). Distriktet hade efter krisåren inte längre råd att sortera och ta hand om soporna och stadsdelen blev mer och mer nerskräpad. Då kom den lokale borgmästaren att tänka på att det på sjuttiotalet i brasilianska kåkstäder infördes en form av lokal valuta just för att komma tillrätta med sophantering och bestämde sig för att själv designa ett monetärt system för ändamålet.
– Det går till så att om man sorterar och vill återvinna sina sopor får man ett antal Lixos per kilo sopor. Med dessa Lixos kan man till exempel handla lokalt producerade varor och tjänster eller gå på kafé hos de som har anslutit sig till systemet. De lokala handlarna kan i sin tur använda Lixos för att byta varor och tjänster sinsemellan. Man kan till och med betala lokala avgifter i Lixos i stället för i Euro, säger Ester Barinaga.
Systemet med Lixos blev en stor succé. Efter tre månader hade inte bara större delen av invånarna i stadsdelen sorterat sina sopor. Folk började komma från alla delar av Lissabon med sina sorterade sopor för att få Lixos, som ju endast kan spenderas lokalt.
– Det blev ett så stort tryck att man till slut tvingades att pausa programmet, men det intressanta är att man med hjälp av den lokala valutan så snabbt lyckades ändra människors beteende.
Lokala valutor har testats i många städer runt om i världen, även i Sverige. I Göteborg har eldsjälari stadsdelarna Majorna och Biskopsgården testat lokala valutor. Ester har även diskuterat möjligheten att använda en lokal valuta i Malmö för att få en mer hållbar och bättre integrerad stad. Lokala valutor har också provats på flera universitet och i Tyskland startades 2003 en lokal valuta av sex gymnasieelever och deras ekonomilärare. Idag har denna valuta över 500,000 användare.
– Ibland är det städer som driver projekten med lokala valutor, som till exempel i Barcelona. Ibland är det medborgarna själva som driver dem, som de jag studerat i Malaga. Där var det en grupp som drabbades hårt av krisen, men som hade små landlotter, som beslutade sig för att skapa ett eget pengasystem. Eftersom det på grund av arbetslöshetinte fanns några pengar att spendera fick man skapa sina egna.
– I de varianter av lokal valuta jag studerar i Kenya är det människor som inte har någonting alls, som lever i slum, som tillsammans med ensocial entreprenörhar bildat ett slags kooperativ med några hundra personer. Här lovar de att köpa varor och tjänster av varandra som de betalar med den lokala valutan. I vissa byar, som i Miyani,är det upp till nittio procent av invånarna som använder systemet(se blog här). Det har möjliggjort en mycket större ekonomisk aktivitet och till exempel inneburit att barn som tidigare kanske bara fick mat en gång per dag nu kan få mat två gånger per dag.
Kenya är extra spännande, menar Ester Barinaga, eftersom de lokala valutorna nu går över till av Blokchain-tekniken.
– Blockchain är i grund och botten en teknik som gör att vi kan byta vad som helst med varandra utan en mellanhand, säger Ester Barinaga. Bitcoin är det mest kända exemplet på tekniken och den har en hemsk monetär design som leder till spekulation, men den underliggande tekniken är oerhört intressant och denna har man använt i Kenya för att designa en valuta som inte kan användas för spekulation.
Ester Barinaga är övertygad om att vi även i Sverige måste gå från att bara ha en valuta till att ha flera valutasystem med valutor som skapas på ett annat sätt.
– Det är ett av flera sätt att komma tillrätta med den ökade polarisering vi ser i samhället. Och jag vill gärna få till stånd en diskussion om hur vi i Sverige kan använda lokala valutor som ett verktyg för att bygga mer hållbara städer. Inte bara ur ett miljöperspektiv utan även ur ett socialt och politiskt perspektiv, säger Ester Barinaga.
