Antalet invånare i Stockholm, Göteborg och Malmö stiger kraftigt. I en ny rapport beskriver Mikael Hellström och Ulf Ramberg (KEFU och företagsekonomiska institutionen i Lund) vilka kapacitetsutmaningar detta innebär och analyserar på vilket sätt städernas styrning påverkats av dessa kapacitetsutmaningar.

Projektet ingår i det nationella kommunforskningsprogrammet Natkom 2, som varit inriktat på forskning om kommunal resursanpassning och verksamhetsutveckling och som nu är inne i sin slutfas.

– Det har varit ett roligt och spännande projekt där vi har lärt oss mycket, säger Ulf Ramberg. Vår förhoppning är också att politiker och tjänstemän i andra kommuner än storstäderna kan finna rapporten intressant.

I studien framkommer att det visserligen finns likheter mellan hur storstäderna arbetar med sina kapacitetsutmaningar, men också att städerna brottas med lite olika problem och att åtgärderna för att komma tillrätta med dessa varierar med städernas olika styrförutsättningar.

– De här tre städerna skiljer sig bland annat åt genom att det i Malmö framförallt är de yngre åldersgrupperna, 6 till 15 år, som står för befolkningsökningen, medan det i Stockholm till stor del är den äldre befolkningen som ökar, säger Mikael Hellström. Göteborg växer något långsammare än Stockholm och Malmö och här sticker åldersgrupperna inte ut lika tydligt.

Städernas egna prognoser fram till 2025 visar att befolkningarna i Stockholm och Malmö kommer att öka med 18 procent. I Göteborg beräknas ökningen bli 15 procent. Stockholm, med sin redan stora befolkning, kommer naturligtvis att växa mest i absoluta tal.

Att befolkningsökningen är störst bland barn i skolåldern och äldre ställer extra stora krav på att städerna i framtiden kan erbjuda individuella tjänster som skola och äldreboende.

Sedan finns det givetvis andra skillnader som till exempel rör städernas övriga demografiska sammansättning, historia, näringslivsförhållanden och geografiska förutsättningar.

Hur hanterar storstäderna då sina utmaningar med en växande befolkning?

– De satsar mycket på att bygga hållbara bostäder och att bygga ut infrastrukturen, liksom på att bygga ut skola, barnomsorg och äldreomsorg, säger Mikael Hellström. Och för att göra detta vill man strama upp och formalisera sina investerings- och finansieringsprocesser. Man arbetar också med olika samverkansprojekt med universitet och andra organisationer.

I rapporten framkommer också att tron på mer planering, samt en mer centraliserad styrning, är gemensam för de tre storstäderna. Tilltron till den byråkratiska styrningsmekanismen ser ut att bli allt större.

– Vi tycker att det är värt att fundera på om det alltid behövs mer byråkratisering för att nå målen i dessa städer, säger Ulf Ramberg. Eller om det möjligen ibland finns alternativa och bättre lösningar på den kommunala styrproblematiken. Vissa organisationer mår inte bra av för mycket byråkratisering eftersom det riskerar att uppstå krockar med väsentliga professionella normer.

Rapporten ”När befolkningen ökar och förändras – Stora städers kapacitetsutmaningar och styrning för att möta dem” kommer att presenteras på KOMMEK i Malmö i augusti, och på Natkoms konferens i Stockholm som hålls 30 november- 1 december. Rapporten kan laddas ned här.