Den tyska administrativa indelningen med federal nivå, förbundsländer, landkretsar och kommuner som ofta inte utbyter information med varandra har komplicerat Tysklands hantering av de enorma flyktingströmmarna efter 2015. Det framkom vid ett KEFU-seminarium med Sabine Kuhlmann,gästprofessor vid Ekonomihögskolan i Lund.
Den tyska administrativa indelningen med federal nivå, förbundsländer, landkretsar och kommuner som ofta inte utbyter information med varandra har komplicerat Tysklands hantering av de enorma flyktingströmmarna efter 2015. Det framkom vid ett KEFU-seminarium med Sabine Kuhlmann,gästprofessor vid Ekonomihögskolan i Lund.
Vid seminariet presenterade hon några av resultaten en nyutkommen studie hon är medförfattare till. Studien ger bland annat några tips till hur förvaltningen skulle kunna förbättras när det gäller den tyska migrations- och integrationspolitiken. En kortare version av studien finns översatt till engelska med titeln Administering Migration and Integration – A Joint Task of Federal Government, the Länder And Local Authorities.
Under åren 2015-2016 ankom fler än 1,1 miljoner flyktingar till Tyskland, något som inneburit en stor belastning för stora delar av det tyska samhället. Och liksom i Sverige är det kommunerna som drabbats mest akut.
Tysklands indelning i federal, delstatlig och kommunal nivå har komplicerat processen. Den federala nivån ansvarar för sådant som lagstiftning om rätt till uppehälle, asyl, sociala frågor och tillgång till arbetsmarknad. Men även frågor om vilka språkkurser som ska ges beslutas delvis på federal nivå.
Delstaterna – Länder – ansvarar för utbildning, bostäder, kultur och allmän säkerhet. Delstaterna och kommunerna är också de som ser till att federala lagar följs och som huvudsakligen ansvarar för att migrationspolitiken följs.
Det innebär att hanteringen av migrationen blir en komplicerad process där nivåerna skiftar och många vägar korsas. De många administrativa nivåerna är typiskt för Tyskland och har till stor del historisk förklaring, menade Sabine Kuhlmann. Men det komplicerar också arbetet med att hantera de många nyanlända.
Exempelvis fungerar informationen mellan olika delar av den tyska administrationen bristfälligt och inga data delas mellan myndigheter. Störst verkar problemen med hanteringen av de stora flyktingströmmarna ha varit på federal nivå, där man på grund av tidsbrist begick en hel del misstag och fattade felaktiga beslut, vilket bland annat ledde till mängder av stämningar mot tyska staten.
Inte heller den federala inblandningen i vilka kurser de nyanlända skulle gå visade sig så lyckad.
– Centralisering i en decentraliserad modell fungerar inte, sade Sabine Kuhlmann. Men att lösa problem med de olika nivåerna och det bristande informationsutbytet skulle kräva vissa grundlagsändringar och det är i sig självt en besvärlig process.
Sabine Kulmannnämnde också några av de förslag som ges i studien till hur hanteringen av migrationen kan förbättras, där man inte bara ser det som krishantering men också ser de positiva möjligheterna. Till exempel genom att arbeta för bättre integration på arbetsmarknaden, deltagande i den politiska processen och att se möjligheter med ett färskt tillflöde av begåvning och talang. Här tas också upp behovet av att förhålla sig till tillväxten av populistiska partier och arbetet med att förbättra acceptansenför migranter hos lokalbefolkningen.
Jämfört medSverige är Tysklandbetydligt mer restriktiva med anhöriginvandring efter en överenskomst mellan de två stora partierna CDU och SPD. Det är också så att man måste stanna minst tre år på den ort man blivit anvisad, annars mister man sina bidrag och förmåner.
”Wir schaffen das” är ett beryktat och ofta kritiserat uttalande från Tysklands förbundskansler Angela Merkel som fälldes 2015, innan de riktigt stora flyktingströmmarna kom till Tyskland. Orden betyder ungefär: ”Vi kommer att klara detta”. Har hon då fått rätt?
– Ja, i huvudsak får man ändå säga att Tyskland har klarat det ganska hyfsat, trots alla svårigheter, sade Sabine Kehlmann efter seminariet.
