Regionalt cancercentrum syd har tagit fram en cancerplan som omfattar perioden 2015-2018. KEFU fick uppdraget att följa upp den nuvarande planen och lämna förslag på förändringar i en kommande cancerplan som ska löpa från 2019. Arbetet har utförts av docent Gert Paulsson, som lade fram sin slutrapport tidigare i vår.

Uppföljningen har i huvudsak genomförts som en intervjustudie där ett antal frågor ställts till centrala aktörer i arbetet med cancervården i den södra sjukvårdsregionen.

– Den allmänna uppfattningen är att det är värdefullt att ha en cancerplan, att den befintliga planen håller hög kvalitet och att den i allt väsentligt speglar ”state of the art” inom cancervården, säger Gert Paulsson.

Planen bygger på tankar om en processorienterad cancervård där patienten är medaktör, och i planen beskrivs ett antal nyckelinsatser för att lyfta cancervården ytterligare. Några av dessa handlar om ett ökat fokus på prevention och tidig diagnostik, effektiv utredning och behandling i tid, rehabilitering som integreras i patientförloppet, att flera kan få nytta av palliativ kompetens och att synliggöra forskningens betydelse för cancervården.

Två av de frågor som ställts till de intervjuade är hur planen har gjorts känd och hur den har använts i olika delar av verksamheten.

– Av svaren att döma verkar planen vara välkänd på strategisk nivå men kanske inte lika känd bland vårdpersonal och patienter.  Men det var många som vittnade om att de gjorde det som står i planen utan att nödvändigtvis känna till själva planen. Mycket av innehållet är känt genom de förändringar som har genomförts i planens anda, men ibland vet inte medarbetarna om att idéerna eller förändringarna kommer från just cancerplanen.  Men det spelar egentligen någon roll, eftersom man ändå i stort sett arbetar enligt planen.

– Så någon direkt påverkan på det dagliga arbetet har nog inte själva planen, men indirekt påverkar den ändå genom att fungera som ett stöd för de som arbetar med att utveckla cancervården. Flera intervjupersoner talade om planen som en ledstång eller riktmärke, något att hålla sig i. Men det är naturligtvis svårt att avgöra vad i utvecklingen av cancervården som har direkt koppling till dokumentet cancerplanen och vad som hade gjorts även utan dokument.

En komplikation när det gäller att få cancerprocesserna att flyta som det är tänkt är att det finns en rad andra planer planer förutom cancerplanen. Primärvårdsenheterna och sjukhusen har sina egna verksamhetsplaner som är beslutade av ledningarna i de olika regionerna.

– Här är min rekommendation att när de olika enheterna utarbetar sina verksamhetsplaner ska de göra det så att de ”krokar i” den regionala cancerplanen. Som det är idag lever de olika planerna ute i verksamheten sina egna liv ibland utan tydlig koppling till den regionala cancerplanen.

Gert Paulsson menar också att en ny cancerplan behövs och att denna bör sättas in i ett större sammanhang och kroka på en eventuell nationell eller europeisk cancerplan.

Bland hans övriga rekommendationer för en ny regional cancerplan finns att lägga mer fokus på hur cancerregistren kan användas föra att utveckla cancervården, att lyfta fram primärvårdens roll i cancervården och att arbeta mer mot linjen för att därigenom stödja lokala och regionala patientprocessledare i deras arbete.