Högst personligt:

Jag tänker resonera lite kring skolans kompensatoriska uppdrag sett från en skolchefs horisont.

Enligt Skollagen har skolan ett ”kompensatoriskt uppdrag” vilket innebär att skolan med extra ska stöd kompensera elever som kommer från familjer utan studievana.

Jag börjar med att beskriva hur förutsättningarna kan se ut för en kommun av Tomelillas karaktär. Vi är ca 13 000 invånare. Andelen personer med minst 3 års eftergymnasial utbildning i åldersgruppen 25-64 år är 13,6 % medan rikssnittet är 25,1 %. Annan Skånekommun 45,2 %. Allt enligt 2014 års siffror.

Meritvärdet för de nior som gick ut vårterminen 2014 var i genomsnitt 188 p. Av dessa elever har 55 % föräldrar med icke eftergymnasial utbildning och 45 % av eleverna har föräldrar med eftergymnasial utbildning.

För de 45 % elever som har föräldrar med eftergymnasial utbildning var meritvärdet 216 poäng och för elever som har föräldrar med icke eftergymnasial utbildning var meritvärdet 176 poäng. Det skiljer 40 poäng i meritvärde beroende på vilken utbildningsbakgrund föräldrarna har.

Tittar jag på en kommun i västra Skåne kan förhållandet vara att 70 % av eleverna har föräldrar med eftergymnasial utbildning. Det skiljer ungefär lika mycket som i Tomelilla i meritvärde mellan de olika elevkategorierna utifrån föräldrarnas utbildningsbakgrund. Men skillnaden är att lägstanivån är mycket högre. Även om skillnaden är ungefär lika stor så drar de 70 % av eleverna med högre meritvärde med sig elever med lägre resultat och höjer lägstanivån.

Jag kan alltså bekräfta sanningen att föräldrarnas utbildningsbakgrund får allt större betydelse för elevens resultat.

Tittar jag vidare på genusparametern i meritvärdet för Tomelilla kommun ser jag att mellan pojkar och flickor skiljer det 20 meritpoäng till flickornas fördel.

Då kan jag slutligen konstatera att en pojke som har föräldrar utan eftergymnasial utbildning är den stora förloraren. Detta tror jag inte är unikt för Tomelilla kommun och en inte allt för vild gissning är att det ser ungefär likadant ut i många andra kommuner.

Det är här, som skolans kompensatoriska uppdrag kommer in. Om jag tittar på resultatet för 2014 års nior har Tomelilla kommun inte lyckats med uppdraget att erbjuda alla barn en likvärdig skolgång.

Vad har vi då för förutsättningar att lyckas med det kompensatoriska uppdraget?

Inom kommungränsen kan vi påverka ganska mycket i själva mötet med eleven, personalen etc. Politiken kan påverka skolpengen, fördela resurser och göra en socioekonomisk resursfördelning. Men vilken effekt får det på en liten kommun med 13 000 invånare? Skillnaderna mellan skolorna är små så det blir mer en politisk symbolhandling.

Om jag lyfter blicken och tittar på samhällsstrukturen i Skåne, är det ett faktum att befolkningsströmmarna går från öst till väst.

Hur kan det komma sig?

Förutom storstadsattraktion tror jag det fria skolvalet är en stor anledning. Det fria skolvalet har jag personligen varit skeptisk till i många år och nu när systemet har fått verka en tid kan vi se effekterna. Jag instämmer med den skara människor som anser att det fria skolvalet är en stor bidragande orsak till segregationen mellan skolor.

Jag vill betona att jag pratar om det fria skolvalet och inte friskolor. Friskolor har absolut sin plats i samhället.

Vi kan tydligt se exempel på kommuner där det fria skolvalet har inneburit katastrof för vissa skolor. Nu börjar vi även se samma fenomen i ett vidare perspektiv, inte bara inom en kommun utan också inom en region. Allra tydligast blir det i gymnasieverksamheten. Det finns exempel på kommuner som tvingas bygga nya gymnasieskolor till elever som kommer österifrån, samtidigt som kommuner i östra Skåne tvingas lägga ner gymnasieprogram.

Vi kan alltså se hur det fria skolvalet leder både till segregation mellan olika skolor i en kommun och segregation mellan olika kommuner i en region. Det senare eftersom familjer allt oftare ser goda skolresultat som en viktig parameter vid flytt till annan kommun. Detta innebär att de klasser, skolor och kommuner som mister den kunskapsmässiga draghjälpen blir de stora förlorarna.

Det jag pratar om är att både lägstanivån och högstanivån gällande graden av kunskap sänks i hela samhället. Där kommuner liknande Tomelilla kanske är de som drabbas hårdast i den samhällssegregation som pågår.

Med resonemanget ovan och med rådande samhällsvärdering, där studieförberedande utbildning rankas högre än yrkesförberedande, ser jag den enskilda skolans kompensatoriska uppdrag som en gigantisk utmaning.

Men frågan är större:

Hur kan en region som Skåne jobba med sitt kompensatoriska uppdrag? Hur får en tioårig kille likvärdiga förutsättningar oavsett var i Skåne han bor och vilken utbildning hans föräldrar har?

Jonas Åkesson

Skolchef Tomelilla kommun