Vi fick en pratstund med Per Magnus Andersson, universitetslektor vid företagsekonomiska institutionen, som varit knuten till KEFU sedan starten och som i slutet av förra året lämnade sin plats KEFUs styrelse, där han suttit med i 26 år.
Hur ser din historia med KEFU ut?
– Det började egentligen redan innan KEFU bildades. Jag var tidigt intresserad av ekonomistyrning och när jag började skriva min avhandling kom jag att rikta in mig på den offentliga sektorn. Jag och Lennart Hansson, KEFUs tidigare forskningsledare, gjorde ett arbete tillsammans där vi bland annat studerade internprissättning och myndigheters agerande mot varandra. Sedan disputerade jag 1984, samma år som KEFU bildades. KEFU hade från början ett litet kansli centralt på universitetet men verksamheten flyttades efter ett par år till företagsekonomiska institutionen. Det var då jag började bli inblandad och några år senare, runt 1990, valdes jag in i styrelsen. Annars har jag fortsatt att arbeta med ekonomistyrningsfrågor både i privat och offentlig sektor.
Hur har KEFU utvecklats sedan du kom med i styrelsen?
– Från början var verksamheten ganska undervisningsorienterad. Vi hade bland annat en populär controllerutbildning där vår idé var att inspirera de ekonomer som arbetade i kommuner och landsting att jobba med ekonomistyrning på ett lite mer modernt sätt, bland annat genom att bjuda in företag som berättade hur de arbetade. Under åren har verksamheten blivit mer forskningsinriktad och KEFU har haft möjlighet att ge startbidrag till väldigt många forskningsprojekt. Här är det roligt att se att den forskning vi har initierat både har gett forskarna fortsatta karriärmöjligheter och lett till större forskningsanslag från andra håll. Så vi har fått en bra hävstång på de pengar vi satsat.
Vilken utveckling ser du för KEFU de närmaste åren?
– Jag tycker nog att KEFUs har funnit formen för sin verksamhet ganska väl, men man kan säkert jobba ännu mer med praktiska projekt i nära samarbete med kommuner och landsting för att utveckla nya sätt att arbeta och härigenom mer direkt vara med och påverka skeendena.
Hur har studenternas intresse för den offentliga sektorn utvecklats?
Det är något vi måste fortsätta att jobba med. De flesta studenter tänker sig fortfarande i första hand en karriär i privata företag. Ett problem är kanske att de kommunala ekonomerna inte syns så mycket i medierna och att det svårt att få en bild av vad jobbet innebär. Här kan nog KEFU göra en insats, men framförallt måste branschen själv, kommuner och landsting, bli duktigare på att marknadsföra vad det innebär att jobba hos dem. Många gånger kan jag tycka att det egentligen kan vara intressantare än jobb i den privata sektorn eftersom man har större frihetsgrad att påverka än man har i en stor multinationell koncern. Och det finns också bra karriärmöjligheter. Men det är lite svårt att sälja in det budskapet till de unga, samtidigt som vi vet att många trots allt får sitt första jobb i den offentliga sektorn.
Några höjdpunkter under dina år med KEFU?
– När det gäller undervisningen tycker jag till exempel att PUCK har varit en väldigt lyckad satsning där vi har gjort en bra insats. Jag tycker också att det är glädjande att många som har doktorerat på frågor som rör den offentliga sektorn har fått sina första forskningspengar från KEFU. Det är också roligt att ha sett hur KEFUs medlemsnätverk har växt från att från början enbart omfatta kommuner i Malmöhus län, Malmöhus landsting och Malmö stad till att idag omfatta alla skånska kommuner och Region Skåne. Och KEFU är ett jättebra exempel på hur samarbeten kan bedrivas mellan universitetet och samhället utanför.
