I ett nytt KEFU-projekt ska professor Anders Anell utveckla en modell för hur uppföljningen av indikatorer i vården förutom för olika typer av ansvarsutkrävande kan användas för organisatoriskt lärande. Som studieobjekt används svensk cancervård på nationell, regional och lokal nivå.

Uppföljning av kvalitet och prestationer i den offentliga sektorn, inte minst inom vården har blivit allt vanligare under de senaste decennierna. Dels för att det blivit enklare att få fram information i takt med en ökad digitalisering, dels för att intresset ökar för vad skattebetalarna faktiskt får för sina pengar.

– Men det finns en tendens till att man först ser vad som är möjligt att följa upp med olika indikatorer och sedan bestämmer sig för vad uppföljningen ska användas till, säger Anders Anell. För en forskare vore det mer naturligt att först bestämma sig för vad syftet är med uppföljningen. Syftet bestämmer nämligen vilka indikatorer som är mer eller mindre bra, vilka egenskaper de har, och vad man ska tänka på när man använder dem.

Som exempel på hur det kan finnas risk att indikatorer kan användas felaktigt nämner Anders Anell överlevnad efter cancer som ett mått på vårdgivares resultat.

– Att mäta överlevnad efter cancer är naturligtvis värdefullt och viktigt, men om man jämför olika sjukhus eller kliniker med det måttet kan det vara ett problem om det finns lite data bakom varje resultat och att måttet inte visar den slumpmässiga variation som förekommer. Dessutom kan det vara så att det finns förklaringar till överlevnaden som inte har så mycket med vilken behandling som sätts in på en klinik, som till exempel hur snabbt man har fångat upp individen i primärvården. Socioekonomiska faktorer och levnadsvanor kan också spela in. Att enbart mäta överlevnad efter cancer under ett eller ett par år är alltså inte så lyckat för att utvärdera hur bra klinikerna presterar.

Fokus för det nya KEFU-projektet är inte så mycket uppföljning för ansvarsutkrävning och att ekonomiska incitament ska kopplas till utfall, utan mer på att uppföljningen ska kunna bidra till lärande.

– Det bygger mycket på hur vi tror att professioner som läkare och sjuksköterskor motiveras. Vi utgår ifrån att de vill göra det bästa för patienterna och att de har en vilja att förbättra sig oavsett om det är kopplat till sanktioner. På lång sikt tror vi att uppföljning för lärande både är ett bättre sätt att motivera de som arbetar i vården och för att kunna ge patienterna en bättre vård. Och då är det viktigt att ta reda på hur uppföljningen ska utformas för att uppnå detta och vilka indikatorer man ska välja.
I projektets första del görs en genomgång av den litteratur som redan finns om hur man, teoretiskt och baserat på evidens, på bästa sätt utformar uppföljningssystem som kan bidra till lärande. Utifrån denna ska en lättillgänglig modell utvecklas för hur uppföljningssystemen kan användas för olika formar av ansvarsutkrävande och organisatoriskt lärande.

I den andra delen görs fallstudier av hur uppföljningen utformas och används i praktiken inom svensk cancervård på nationell, regional och lokal nivå och hur den möjligen avviker från hur den borde se ut enligt litteraturen.

I en förlängning av projektet görs experiment där man utformar uppföljningen på olika sätt och studerar vilka konsekvenserna det får. Med hjälp av dessa experiment ska man kunna få kunskap om hur data ska presenteras på bästa sätt för att det ska kunna fattas bättre beslut inom vården.
– Vi har tidigare gjort liknade experiment inom cancervården där det visade sig att det spelar ganska stor roll i vilken grafisk form data presenteras. Här tog vi data om kvalitet från olika sjukhus och presenterade dessa data i två olika grafiska former och presenterade dem för läkare och personer på olika administrativa nivåer. Den ena grafiska formen innehöll enkla rankingintervall medan den andra på ett bättre sätt tog hänsyn till den slumpmässiga variationen. Frågan som ställdes var vid vilka sjukhus de tyckte att det borde göras insatser utifrån de grafiska presentationerna och det visade sig då att färre ville göra insatser utifrån den presentation som bättre visade slumpens inverka

– Nu vill vi fortsätta med nya experiment för att se hur man med hjälp av olika grafiska hjälpmedel kan underlätta lärande och att fatta bra beslut, säger Anders Anell.

Projektet beräknas i en första del vara klart våren 2018 och resultaten kommer att presenteras både i en KEFU-rapport och på ett KEFU-seminarium.