I en ny KEFU-rapport undersöker Anna Thomasson vilken beredskap kommunerna i Skåne har för kriser och hur de arbetar med krishantering – särskilt om de drabbas av störningar som drabbar IT- och bredband. Det ser ut som att många kommuner inte är tillräckligt förberedda på en sådan kris.
Det är uppenbart att vårt samhälle har blivit allt mer känsligt för störningar i centrala försörjningsystemen när allt mer har digitaliserats. När Tele2 råkade ut för ett stort avbrott i januari slutade trygghetslarmen i flera kommuner att fungera och även tågtrafiken på Öresundsbron stoppades tillfälligt. Stormen Alfrida visade också hur ett stort strömavbrott, förutom en rad andra effekter, också innebär att människor inte längre kan kommunicera med omvärlden när batterierna i mobiltelefonerna efter ett tag laddas ur.
– Min studie är en pilotstudie av hur det ser ut i kommunerna när det gäller krishantering. Det är ju med säkerhet kommunen som medborgarna kommer att vända sig till om det inträffar stora störningar. Egentligen hade jag tänkt titta på hela infrastrukturen, men nu inriktade jag mig framförallt på IT och bredband. När det gäller vattenförsörjning äger kommunerna själva infrastrukturen och det finns en nödvattenplan för till exempel hur tankbilar ska ställas upp så att medborgarna får till gång till vatten. Elmarknaden är visserligen fragmenterad numera men även här har kommunerna trots allt viss koll eftersom elförsörjningen bygger på ett att gammalt monopol.
Men när det gäller IT-tjänsterna är dessa helt i privat regi, helt utanför kommunens kontroll, och det gäller även infrastrukturen. Och om ett försörjningssystem drabbas påverkas med flera andra system. Det betyder att det är väldigt många aktörer som måste kontaktas om det inträffar avbrott och att man måste ha en plan för detta.
Anna Thomasson presenterade sin rapport vid ett KEFU-seminarium i slutet av mars
– Jag har gjort ett antal nedslag i både större och mindre kommuner i Skåne för att se hur man arbetar med förebyggande krishantering eftersom det faktiskt inte har funnits någon samlad kunskap på detta område. Tanken är inte att ge en heltäckande bild utan att det ska vara ett underlag för fortsatta diskussioner om vad som behöver göras.
Det visar sig att kommunerna stort sett uppfyller lagens krav på att upprätta krisplaner.. Men när det gäller risk- och sårbarhetsanalys och kunskap om vilka man måste samverka med vid en kris är bilden väldigt splittrad.
– Kommunerna har kommit olika långt och de arbetar också med olika saker. Vissa har till exempel koncentrerat sig mycket på GDPR, andra på att få ut bredband på landsbygden, något marknadens aktörer inte är så intresserade av. I de mindre och medelstora kommunerna är det ofta en person som ansvarar för att hålla ihop krishanteringen och det är naturligtvis en närmast omöjlig uppgift. I många kommuner är man också väl medvetna om, och frustrerade över, vad man inte förmår göra till följd av bristande resurser. Kunskapen på politisk nivå om dessa frågor är också ofta ganska låg.
Av studien framkommer bland annat att det ofta hänger på de enskilda förvaltningscheferna att bedöma var förvaltningarna är sårbara. Ofta har man dock inte när tjänsterna upphandlas av leverantörer av IT-tjänster och bredband inte tänkt på att upprätta avtal om vad som ska göras om det blir brott i leveranserna så att man inte längre har tillgång till digitala journaler, larm i hemtjänst och allt annat som förutsätter IT-tjänsterna fungerar. Det är nämligen kommunerna själva som måste ställa krav på leverantörerna att det ska finnas beredskapsplaner för hur leveranserna kan säkras.
– Men det går att begränsa skadeverkningarna av kriser och katastrofer genom att förbereda sig så gott man kan, säger Anna Thomasson. Genom att till exempel genomföra olika övningar, och skrivbordsövningar är bättre än inget, om hur man ska hantera avbrott och vilka aktörer i egna och andra kommuner man ska samarbeta med när något händer har man ett betydligt bättre utgångsläge.
Studien är ett första steg i att skapa en bättre kunskap om hur kommunerna arbetar med krishantering och hur de kan bli bättre på det. Och även om studien bygger på intervjuer i Skåne är bilden troligen likartad i resten av Sverige.
– Jag har egentligen bara skrapat på ytan och väckt frågor som kräver ytterligare studier, som tillexempel hur samverkan ska organiseras regionalt och nationellt om en kris inträffar, säger Anna Thomasson.
Anna Thomasson rapport IT-säkerhet och sårbarhet – Hur arbetar kommuner med krishantering, KEFUs skrifserie 2019:1, finns för nedladdning på KEFUs hemsida.
