Staffan Andersson var en av vinnarna i KEFUs uppsatstävling 1994. Idag är han docent i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö och en stor del av hans forskning är inriktad på korruption ur olika aspekter. Han är också en mycket uppskattad lärare.

Eftre att ha tagit en ekonomexamen i Lund med nationalekonomi som inriktning läste Staffan Andersson även tre terminer statsvetenskap och när han skrivit sin C-uppsats tycket handläggaren på institutionen att den höll en sådan kvalitet att han skulle skicka in den till KEFUs uppsatstävling.

– Det är klart att det var roligt att min uppsats fanns med bland vinnarna. Jag var ju ung och lite osäker så det sporrade mig nog att fortsätta att forska, säger Staffan Andersson.

Forskarutbildningen genomfördes sedan i Umeå och 2002 lade han fram sin avhandling Corruption in Sweden: Exploring danger zones and change, som han också berättade om på KEFU-dagen samma år. Härefter arbetade han två år vid University of Nottingham, School of Politics & International Relations. Till Linnéuniversitetet (dåvarande Växjö universitet) kom han i slutet av 2006. Han har under åren skrivit en rad artiklar och böcker som på olika sätt har berört korruption.

Hans senaste bok (ännu opublicerad), har titeln Corruption and corruption control – Democracy in the balance, och är författad tillsammans med en amerikansk forskarkollega.

–Boken handlar mycket om sambandet mellan olika korruptionsformer och demokrati, och hur fördjupade demokratiska institutioner fungerar som ett motmedel mot korruption i länder som Sverige och USA.

Hur har ditt intresse för korruption uppstått?

Det som ligger bakom är egentligen mitt intresse för demokrati och hur bra eller dåligt demokratin fungerar, och då blir frågan om korruption intressant eftersom det påverkar förtroendet för politiker och förvaltning, ekonomisk effektivitet och mycket annat viktigt i samhället. Här har jag varit extra intresserad av metoder för att mäta korruption och vilka problem som kan finnas med de olika metoderna. Men jag är också intresserad av vilka uttryck korruptionen tar sig och vad man kan göra för att komma åt korruptionen.

Är korruptionen i Sverige mer utbredd idag än tidigare?

– Det är jättesvårt att svara på. Det finns ju korruption i Sverige, även om den kanske tar sig lite andra uttryck än i många andra länder. Tittar vi enbart på mutor är det nog lika ovanligt som tidigare. Räknar vi även till vänskapskorruption och annan typ av påverkan är det svårare att mäta. Men det har bland annat gjorts undersökningar av hur stor roll personliga kontakter bedöms spela för hur ärenden behandlas i förvaltningen, och i dessa undersökningar ligger Sverige faktiskt något sämre till än våra nordiska grannländer.

– Sedan har intresset från allmänhet och media ökat för korruptionsfrågor. Numera har vi också en antikorruptionsenhet hos Åklagarmyndigheten, något vi inte hade före 2003. Så ett ökat fokus på korruption betyder kanske att mer avslöjas än tidigare. Men hur det sedan relaterar till den faktiska korruption som finns eller om den har ökat eller minskat under exempelvis de senaste fyrtio åren är väldigt svårt att säga.

Ibland är det inte helt lätt att bedriva forskning om korruption, menar Staffan Andersson.

– När man ska samla in data om korruption tas man inte alltid emot positivt och det händer att folk missuppfattar vad jag är ute efter.  Jag är mest intresserad av förebyggande arbete och har inget intresse av att komma med några dramatiska avslöjanden. Men i kommuner som varit utsatta för skandaler är det ju intressant att höra hur man arbetar för att motverka sådana problem i framtiden.

Undervisningen ligger Staffan Andersson varmt om hjärtat, bland annat på kurser inom förvaltning, jämförande politik och utländska politiska system. 2016 fick han Linnéuniversitetets pris som framstående pedagog efter att ha blivit nominerad av studenterna.

– Det var verkligen jättekul att få ett så fint erkännande från studenterna!