Hur väl fungerar medicinsk revision som komplement till den uppföljning som baseras på information i register för att följa upp hur resurserna används i primärvården? Det ska Anna Häger Glenngård undersöka i ett nytt KEFU-projekt.
Anna Häger Glenngård
Region Skåne var först i Sverige med att införa systematisk medicinsk revision av samtliga vårdgivare i primärvården. Här har medicinska revisorer löpande följt utvecklingen hos alla vårdgivare som ingår i hälsovalet sedan detta infördes 2009. Det är också erfarenheterna från Region Skåne som speciellt kommer att studeras i projektet.
Anna Häger Glenngård har forskat om svensk primärvård under lång tid och lade för ett och ett halvt år sedan fram sin doktorsavhandling som också behandlade primärvården. En tydlig slutsats i denna avhandling är att ett fritt vårdval i sig inte räcker för att uppnå en bra och jämlik primärvård. Medborgarna har inte alltid tillräcklig information för att bedöma alla aspekter av sin vårdgivare och speciellt socioekonomiskt svaga grupper har inte samma möjlighet att hävda sina intressen som starkare grupper.
– Det är därför viktigt att huvudmännen, i dialog med vårgivarna, fortsätter att styra och utveckla primärvården, säger Anna Häger Glenngård. Och för detta måste man ha bra information om vårdgivarna, vad som händer vid besöken, vårdinnehåll och mycket annat. Den information som finns i register är inte tillräcklig för att kunna göra ordentliga uppföljningar och se till att primärvårdens övergripande målsättningar uppfylls.
Att ha rätt information är speciellt viktig för att kunna följa upp hur de resurser som avsätts för grupper med förväntat stora behov baserat på vårdtyngd och socioekonomi, menar Anna Häger Glenngård. I flera landsting och regioner såsom i Region Skåne har man ganska komplicerade metoder grundade på vårdtyngd (ACG)[1] och socioekonomiska förutsättningar (vanligen CNI)[2] för riskjustering av den fasta kapitationsersättningen till mottagningar i primärvården.
I sin studie ska Anna Häger Glenngård bland annat ta fram en analysram för att sedan samla in, beskriva och analysera empiriskt material.
– Jag har redan intervjuat alla de sju personer som arbetat som medicinska revisorer om bakgrund, konsekvenser och hur revisionerna uppfattas från båda håll. Jag har dessutom varit med vid ett par revisioner. Och mitt intryck är hittills att dessa revisioner verkligen tillför något positivt både för Region Skåne och för vårdcentralerna.
Nu ska Region Skåne dock inte längre arbeta med systematisk revision av alla vårdcentraler, något Anna Häger Glenngård tycker är olyckligt.
– Min uppfattning är att styrning och uppföljning i dialogform är av godo inte minst ur ett medborgarperspektiv. Den skånska modellen har dessutom varit förebild för en basmodell för uppföljning av primärvård som tagits fram på nationell nivå med stöd från Sveriges Kommuner och Landsting.
Projektet beräknas vara klart i slutet av året och kommer att utmynna i både en KEFU-rapport, som presenteras vid ett KEFU-seminarium, och en vetenskaplig artikel på engelska.
[1] Adjusted Clinical Groups, ACG, används för att beskriva förväntat primärvårdsbehov utifrån de diagnoser som en person har fått under viss tidsperiod, normalt 12−24 månader, justerat för ålder och kön. Information om diagnoser inhämtas från register i sluten och öppen vård. Individernas diagnoser ställs i relation till varaktighet, svårighetsgrad, diagnossäkerhet och sjukdomsorsak.
[2] Care Need Index, CNI, används för att beskriva den förväntade risken för ohälsa förknippat med socioekonomiska faktorer. Sju faktorer vägs in: arbetslöshet, flera barn under 5 år, född utanför EU, ensamstående med barn under 17 år, ensamstående över 65 år, att ha flyttat senaste året samt låg utbildning. Information om dessa faktorer inhämtas i svenska landsting från Statistiska Centralbyrån.
