Forskare i KEFUs nätverk: Erik Brattström

Forsknings- och innovationsprojekt är ofta sprungna ur politiska visioner. Men hur ser kedjan av prioriteringar ut från politiska beslut via handläggande myndigheter till de konkreta projekten? Det undersöker Erik Brattström, doktorand i forskningspolitik vid Ekonomihögskolan i Lund i sitt avhandlingsarbete.

– Det finns osäkerhet och asymmetrier i kunskap och informationen mellan politiker, myndigheter och forskarmiljöer, säger Erik Brattström. Som medborgare kan vi till exempel höra att det sätts upp ett politiskt mål om när landet ska ha ställt om till fossilfritt bränsle, men vad som sedan händer vet vi ganska lite om. Här är transparensen betydligt mindre.

I sin forskning studerar Erik Brattström hur Energimyndigheten arbetar med att prioritera forskning och innovation, hur Vinnova arbetar med att skapa en större samverkan mellan, och inom, olika branscher, akademi och myndigheter samt hur Vetenskapsrådet arbetar med prioriteringar inom grundforskning. Troligen kommer han också att studera hur Tillväxtverket arbetar med att skapa en ny samverkan för forskning och innovation i livsmedelskedjan.

– Det jag vill studera i dessa fyra specifika fall är hur politiska prioriteringar och myndigheters prioriteringar samspelar med de prioriteringar som finns inom vetenskapen och olika forskningsmiljöer.

För exempelvis Energimyndigheten kan processen börja med att politikerna bestämmer vilka mål man vill uppnå inom energisektorn. Uppdraget läggs sedan på Energimyndigheten, som ska översätta och omformulera de politiska prioriteringarna till något mer konkret. I ett tredje steg får forskarna uppdraget att översätta myndighetens omformuleringar till konkreta forskningsprojekt som ska generera olika nyttor, dels för samhället men även för vetenskapen.

– Jag är intresserad av den här kedjan av översättningar och hur de är beroende av vem som översätter. Frågan är vad som händer och varför det händer. Och hur mycket forskarna styrs av myndigheterna eller hur mycket myndigheterna styrs av forskarna.  Ofta är det så högspecialiserade forskningsområden att det kan vara svårt för en handläggare på en myndighet, och kanske ännu svårare för politikerna, att förstå allt.

– I den här processen påverkas prioriteringarna av de personer som ska göra översättningarna. Mycket av ansvaret hamnar på handläggarnivån, så min forskning är till stor del inriktad på vilket inflytande handläggaren har och hur det påverkar den forskning, eller de utvecklingsprojekt, som bedrivs. Något som kanske även kan vara intressant att känna till för politiker på kommunal och regional nivå som arbetar med olika forsknings- och innovationsinitiativ. Även universitet och högskolor påverkas av hur myndigheter hanterar forskning- och innovationsprioriteringar. Tanken är också att prioriteringarna ska leda till olika samhällseffekter, så att förstå vad som genererar sådana effekter borde egentligen vara i allas intresse.

Erik Brattström, som räknar med att lägga fram sin avhandling om två år, är ursprungligen statsvetare med examen från Lund. Han har alltid haft ett starkt intresse för policyfrågor och fundamentala samhällsvärden, och innan han började sina forskarstudier arbetade han under fyra år i olika internationella organisationer som till exempel OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa), Nordiska Ministerrådet och för en NGO med verksamhet i Angola.

– Det var spännande jobb och arbetsplatser, men jag började sakna utrymmet för att fördjupa mig ännu mer i olika frågor och bestämde mig för att söka mig tillbaka till universitetet.  Och eftersom jag blivit mer och mer intresserad av forskningspolitik var det naturligt att söka den här doktorandtjänsten, där jag kan kombinera mina tidigare erfarenheter och intressen i en tvärvetenskaplig miljö.