Docent Anna Häger Glenngård har tillsammans med professor Teemu Malmi från Aalto-universitetet genomfört ett KEFU-projekt där de jämför hur den interna styrningen ser ut på vårdcentraler i Sverige och Finland. Här framkommer bland annat att det är större skillnad mellan offentliga och privata vårdcentraler i Finland än i Sverige.

För studien har verksamhetschefer intervjuats vid 8 vårdcentraler i Malmöområdet och 7 vårdcentraler i tre finska städer. Det är både privata och offentliga vårdcentraler som studerats, dels för att jämföra hur primärvården organiseras och dels för att se skillnader mellan privata och offentliga utförare. Finland har ännu inte genomfört ett vårdvalssystem liknande det vi har i Sverige sedan 10 år, även om det har diskuterats länge.

Anna Häger Glenngård

– Före vårdvalsreformen hade vi ändå i princip samma modell i båda länderna, säger Anna Häger Glenngård. Det har varit en så kallad community model, där den bärande idén är att ta hand om personer inom ett givet geografiskt område och att personalen har en bred kompetens som förutom läkare även innefattar andra yrkesgrupper.

Finland har i princip fortfarande kvar denna modell, medan Sverige sedan vårdvalet infördes har en modell där grundprincipen är att man aktivt ska lista sig hos en vårdgivare.

– Det är en modell med allmänläkaren som bas som i praktiken är väldigt teambaserad, mycket på grund av att vi har en brist på allmänläkare. Den kan betraktas som det som kallas en professional coordination model, liknande de som används i Danmark, Norge, Holland och Storbritannien. Den stora skillnaden mot tidigare är att vårdgivare har ansvar för en befolkning som aktivt väljer att lista sig istället för en befolkning i ett visst geografiskt område, säger Anna Häger Glenngård.

Det går att se både likheter och skillnader mellan primärvården i Finland och Sverige.

– En likhet är att båda länder företrädesvis tillämpar en fast ersättning till vårdgivaren, inte ersättning per besök. En skillnad är att det i Finland är de 310 kommunerna som ansvarar för primärvården. Om det är bra eller dåligt framkommer egentligen inte. Det borde kanske finnas problem med en så stor fragmentering, men Finland slipper i alla fall de problem vi har i Sverige med olika huvudmän och koordinationen mellan kommunens och sjukvårdens insatser. Samtidigt talas det ju om att vi har för många regioner i Sverige.

Enligt de registerdata som presenteras i rapporten, som visserligen är några år gamla, ser det ut som att de två länderna är mer eller mindre bra på olika saker. När det gäller tillgänglighet tycket patienterna att den var något bättre i Sverige än i Finland. Men Finlands primärvård fick bättre betyg för bemötande och delaktighet. Det är också förhållandevis fler läkare i primärvården i Finland än i Sverige. 2014 var det 1600 personer per allmänläkare i Sverige jämfört med 100O personer i Finland.

Intervjuerna med verksamhetschefer har till stor del handlat om hur styrningen går till och hur målen sätts för verksamheten.

– I Sverige sätts de olika målen i hög grad i vårdvalssystemet, av huvudmännen. Och det sätts naturligtvis likande mål i Finland. Men här kunde jag se en ganska tydlig skillnad mellan länderna genom att dessa mål är kända i samma utsträckning bland både offentliga och privata vårdgivare i Sverige, medan de är mer kända bland privata vårdgivare i Finland. Något som kanske kan förklaras av att beställare och utförare inom offentlig primärvård i Finland verkar i samma organisation.

– Vad som också är tydligt är att i Sverige har chefens bakgrund betydelse för hur man arbetar, säger Anna Häger Glenngård. De som har bakgrund som läkare jobbar nästan alltid både kliniskt och som chef, medan chefer med annan professionell bakgrund, oftast sjuksköterskor, oftast enbart jobbar som chef. Här finns en skillnad mellan hur man leder och styr, där läkare har större fokus på kliniska mått. I Finland har verksamhetschefens bakgrund mindre betydelse och chefen är oftare läkare än i Sverige.

Överlag ser det ut som att skillnaden mellan privata och offentliga vårdcentraler är större i Finland än i Sverige när det gäller sådant som patientnöjdhet och produktivitet. I Sverige har denna skillnad minskat betydligt de senaste 10 åren, det vill säga efter vårdvalsreformen.

– Dessutom ser det ut som om man arbetar mer med prestationsmätning och uppföljning, bland annat genom öppna jämförelser i Sverige, oavsett ägarform, något som troligen också är ett resultat av vårdvalsreformen, säger Anna Häger Glenngård.

Även om det finns skillnader mellan hur styrningen går till på vårdcentralerna i Sverige och Finland är de trots allt inte jättestora.

– Men när det gäller att införa reformer, bra eller dåliga, är Sverige i alla fall helt klart ledande säger Anna Häger Glenngård med ett litet skratt.