KEFU följer upp införandet av mobila vårdteam i Skåne

Mobilt vårdteam är en vårdform som sedan 2017 finns med i hälso-och sjukvårdsavtalet mellan Region Skåne och Skånes kommuner. Huvudmålet med att införa vårdformen är ökad trygghet, kontinuitet och tillgänglighet när framförallt äldre med stort vårdbehov kan få hjälp i hemmet i stället för ständiga sjukhusbesök. KEFU har fått uppdraget att under tre år följa upp hur den nya vårdformen implementeras, något som kräver en hög grad av samverkan.

– Det finns olika potentiella hinder för samverkan, säger Anna Häger Glenngård.  Regelsystem, informationssystem och budgetar kan till exempel olika ut, och det finns också kulturella hinder som skillnader i språkbruk, utbildning och värderingar. Det största behovet av samverkan kanske uppstår mellan de organisationer som har olika och kompletterande kompetenser.

KEFUs uppföljning görs i tre delar. Den första handlar om etablering och funktion av vårdformen. Den andra delen handlar om hur kostnaderna utvecklas efter införandet av de mobila vårdteamen och den tredje delen handlar om vilka effekterna blivit av vårdformens etablering och funktion – till exempel hur patienter och anhöriga upplever förändringen.  Alla delarna i uppföljningen görs i samverkan mellan KEFU, Region Skåne och Kommunförbundet Skåne.

Den första och tredje delen av uppdraget utförs av Anna Häger Glenngård och Anders Anell, medan den del som handlar om kostnadsutveckling utförs av Mattias Haraldsson.

Den första delrapporten kom nyligen ut och den behandlar huvudsakligen hur och i vilken utsträckning de mobila vårdteamen har etablerats i Skåne under det första året och hur man samverkar i teamen. Men etableringen av den nya vårdformen, liksom utvecklingen av arbetsformerna i de mobila teamen, är något som fortfarande pågår.

– Även utvecklingen av utvecklingsverktygen, som utgår från teorier om samverkan är en pågående process, säger Anna Häger Glenngård. Första året skickade vi ut en enkät till alla medarbetare som kan tänkas arbeta i mobila vårdteam i Region Skåne och Skånes kommuner. Den kommer sedan att följas upp av nya enkäter de kommande två åren. Då kommer vi också att koncentrera oss på mer på vårdteamens funktion och effekter.

Av den första enkäten framgår bland att det är ungefär hälften av kommunerna i Skåne som har etablerat vårdformen under avtalets första år och det samma gäller för Region Skånes vårdcentraler. I vilken utsträckning man har etablerat vårdformen varierar mycket. Enkäten visar att antalet inskrivna i mobila vårdteam är störst i de kommuner som ligger i sydöstra Skåne. De flesta som arbetar i vårdformen tycker att det har blivit lättare att arbeta proaktivt i stället för reaktivt med de aktuella patienterna och att ansvarsfördelningen mellan olika aktörer som är inblandande i omhändertagandet har blivit tydligare.

Förutom enkäten bygger studien också på intervjuer med medicinskt ansvariga sjuksköterskor i kommuner och med allmänläkare i primärvården för att kunna identifiera några framgångsfaktorer för lyckade etableringar av mobila vårdteam.

– Vi kan se att det finns goda erfarenheter av att etablera de mobila vårdteamen i de kommuner och på de vårdcentraler som tidigt börjat arbeta på detta sätt. Här finns också ofta låga trösklar för att ta till sig förändring för att samverka. Man har kanske till och med arbetat på liknande sätt tidigare utan att använda termen mobila vårdteam. Frågan är hur, eller om, de som inte kommit så långt, kan dra nytta av dessa erfarenheter och var samverkansbehovet är störst.

I rapporten ges inga handfasta styrningsrekommendationer, men här finns ändå med några allmänna och goda råd för att stödja en fortsatt etablering och utveckling av mobila vårdteam

– Där det redan finns lokala drivkrafter för samverkan är det bäst att låta dessa få fortsätta verka. Och för att främja utvecklingen där dessa drivkrafter inte är lika starka är det bättre att från central nivå hjälpa till att skapa olika forum för dialog där de som kommit långt kan dela sina erfarenheter med de som inte kommit så långt, snarare än att försöka tvinga på en förändring uppifrån.