Nationalekonomen Therese Nilsson och hennes forskarkollegor har fått ett flerårigt forskningsanslag från Vetenskapsrådet på drygt fyra miljoner kronor för att studera socioekonomiska effekter av skolreformer i Sverige under 1900-talet. Detta efter att ha genomfört en inledande KEFU-finansierad studie om effekterna av att införa ett åttonde skolår i folkskolan.
– Det stöd vi fick från KEFU har varit helt avgörande för att vi har kunnat få detta stora forskningsanslag, säger Therese Nilsson. En stor del av det stödet gavs just för att jag skulle få möjlighet att skriva en ansökan till Vetenskapsrådet, och att vi dessutom kunde visa att vi har kunnat samla in data, validera dem och göra preliminära analyser har med säkerhet haft stor betydelse för hur vår ansökan bedömdes.
Therese Nilsson har under flera år samlat in historiska data från olika kommunarkiv i Sverige för att se vilka effekterna blev att utöka den obligatoriska skolgången. I med KEFU-projektet kunde man bland annat göra nedslag i skånska kommunarkiv för att säkerställa kvaliteten på data för övriga landet.
– Jag tycker också att jag under KEFU-projektet fick en bättre förståelse för varför man införde reformen med att införa ett åttonde år i folkskolan i vissa kommuner, trots att man stort sett samtidigt tog beslut på nationell nivå om att införa en nioårig grundskola som skulle vara gemensam för alla.
Therese Nilsson menar att det fanns en efterfrågan från befolkningen att utöka skoltiden redan i det existerande systemet, folkskolan.
– Efter andra världskriget sågs det som viktigt att kunna fostra demokratiska medborgare och då var utbildning det viktigaste verktyget. Samtidigt fanns också en skepsis mot att alla barn skulle gå en nioårig grundskola. Det var även en tid som präglades av lärarbrist och denna skulle bli ännu större med en helt ny typ av skola. Många tyckte att det var bättre att utöka den skola som redan fanns. Sedan fanns också ett visst motstånd från till exempel jordbruket där barnen var en viktig resurs i arbetet. Så vi har fått lite mer förståelse för att det fanns kommuner som agerade på egen hand och gick till kungs för att få rätt att utöka skoltiden.
– Detta är något som aldrig har diskuterats i den ekonomiska litteraturen. Även om många ekonomer nämner grundskolereformen som ett viktigt experiment tar man inte upp att många kommuner gjorde något helt annat under den här tidsperioden.
Men att dessa två reformer rullades ut parallellt och vid olika tidpunkter ger också unika möjligheter att studera möjliga orsakssammanhang.
– När folkskolan reformerades lade man bara till ett år, skolsystemet i övrigt var det samma. Med grundskolan förändrades allt, alla barn skulle gå alla nio år tillsammans och lärarna förväntades ha en annan kompetens eftersom det även infördes en ny pedagogik.
Det betyder också att införande av det åttonde skolåret kan ses som ett ”renare” experiment för att se vilka utbildningseffekterna blivit på exempelvis hälsa och hur det i övrigt har gått för dem som gick det extra året jämfört med dem i som bara gick sju år.
– De flesta hälsoeffekter dyker upp relativt sent i livet, så vi behöver ha ganska ålderstigna individer i vårt material för att se dessa effekter. Och eftersom reformerna genomfördes från slutet av 40-talet är många av de som gick i skolan då också ganska gamla idag. Vi har bland annat tittat på data över dödlighet, men också på självskattad hälsa. För att se inkomsteffekterna behöver individerna inte vara så gamla, här brukar vi ta ett mått på 34-45 år.
Varför förväntas då barn som går ett extra år i skolan få en bättre hälsa?
– Det finns flera mekanismer som möjligen spelar in. En av dem är inkomst. Enligt teori bör den som har längre utbildning få ett något bättre inkomstutfall, vilket på lång sikt skulle kunna generera en bättre hälsa. Men det kan också finnas en direkt effekt genom att man lär sig saker som är av vikt för vår hälsa.
För att verkligen veta om utbildning leder till bättre hälsa räcker inte bara att kunna se korrelationer. Man måste ha den här typen av naturliga experiment för att verkligen kunna säga något med säkerhet, menar Therese Nilsson.
– Nu har vi bara preliminära forskningsresultat, inte något som vi har publicerat. Men enligt de indikationer vi har verkar det som om det åttonde skolåret faktiskt minskade dödligheten en smula. Och det är lite färre av de som gått det extra året som uppger att de har dålig hälsa. Vi ser också indikationer på att fetman är något mindre utbredd. Och när det gäller minskad dödlighet handlar det främst om dödlighet i kardiovaskulära sjukdomar.
Det finns alltså tecken på att mer utbildning möjligen påverkar beteendet så att man kanske rör sig mer, äter bättre och röker mindre – sådant som påverkar risken att dö i hjärt-och kärlsjukdomar
– Sedan är det frågan om dessa hälsoeffekter är de samma för alla socioekonomiska grupper. De preliminära resultat vi har visar att de kardiovaskulära sjukdomarna verkar minska främst bland barn till föräldrar med relativt hög socioekonomisk bakgrund. Men även bland barn till föräldrar med lägre socioekonomisk status verkar det finnas ett ändrat hälsobeteende.
Hälsoeffekten skulle dock också kunna bero på att barnen fått ett bättre inkomstutfall senare i livet.
– Det har vi också studerat och här har vi hittills sett väldigt små inkomsteffekter, kanske en procent högre inkomst till följd av den längre utbildningen och här finns ingen påvisbar skillnad mellan socioekonomiska grupper. Dessa små effekter är dock inte överraskande när man tittar på litteraturen om denna typ av reformer i slutet av skoltiden. Att utöka terminstiden redan från första klass verkar ge betydligt större inkomsteffekter senare i livet.
Det nya stora forskningsprojekt som beviljats av Vetenskapsrådet syftar till att undersöka i vilken utsträckning de olika reformerna av det svenska skolsystemet kan förklara att familjebakgrunden under 1900-talet har fått en minskad betydelse för hälsa och olika socioekonomiska utfall.
– Familjebakgrund spelar fortfarande en viss roll för hälsa, inkomst och så vidare. men den verkar ha betydligt mindre betydelse för de som till exempel är födda 1970 än de som föddes 1910. Och vanligtvis förs utbildning fram som en möjlig förklaring till detta. Men vi vet inte idag om det faktiskt förhåller sig så.
Tanken är att studera de olika experimenten – reformen med det åttonde skolåret i folkskolan, grundskolereformen och övriga skolreformer, som till exempel förlängd terminstid, för att se i vilken utsträckning de kan förklara familjebakgrundens minskade betydelse. Och om vissa typer av reformer spelar större roll än andra.
– Förhoppningen är att vi när projektet är klart om fyra år kan säga vilken typ av utbildningspolitik som ökar jämlikheten i samhället, säger Therese Nilsson.
