Arbetsmiljön i de skånska offentliga vårdcentralerna är mycket ansträngd och det blev ingen förbättrad samverkan mellan sjukhusvård och primärvård i Skåne efter omorganisationen 2013. Det framgår av en nysläppt KEFU-rapport, där professor Anders Anell på uppdrag av Region Skåne utvärderar primärvårdens nuvarande organisation. Han ger också en rad förslag till åtgärder för att komma tillrätta med problemen.

2013 beslutade Region Skåne att dela upp den offentliga primärvården på tre förvaltningar – Sus, Sund och Kryh – efter att tidigare haft en enad skånsk primärvårdsförvaltning. De tre nya förvaltningarna omfattar både offentlig primärvård och specialiserad sjukhusvård. Huvudsyftet med omorganisationen var att uppnå en bättre samverkan mellan primärvård och sjukhusvård.

Anders Anells uppdrag har dels varit att utvärdera om detta syfte har uppnåtts, dels att studera hur arbetsmiljön i primärvården har utvecklats, men också att komma med förslag till åtgärder så att arbetsmiljö och samverkan kan förbättras. En annan fråga är om det rentav behövs en helt ny organisation, något som bland annat många läkare har efterfrågat. Rapporten bygger bland annat på ett stort antal intervjuer på vårdcentraler och sjukhus, enkäter, medarbetarundersökningar och studier av registerdata.

– När det gäller arbetsmiljön i primärvården kan vi konstatera att den är mycket ansträngd och det finns tecken på att den har försämrats under de senaste åren, säger Anders Anell. Det är dock inte omorganisationen som förklarar detta utan en rad andra faktorer som att primärvården är underfinansierad, för få allmänläkare, ständigt ökade krav från befolkningen och en ökad administrativ börda. Många upplever också att styrningen är för kortsiktig, har för mycket fokus på ekonomi och att det saknas förståelse för primärvårdens situation. Vi ser en utbredd maktlöshet och frustration.

Skillnaderna mellan de tre förvaltningarna är inte så stor enligt rapporten, men inom förvaltningarna kan de se väldigt olika ut på vårdcentralerna, där det finns några ”gröna öar” med en hygglig arbetsmiljö medan arbetsmiljön kan vara riktig dålig på andra vårdcentraler.

­–På sikt måste naturligtvis primärvården få fler allmänläkare. Men också på kort sikt kan man vidta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön, som att stärka verksamhetscheferna, ge dem större befogenheter och förbättra möjligheterna att lyckas. De behöver också ett bättre regionalt kunskapsstöd och bättre uppföljningssystem.

Det framgår också tydligt att uppdelningen av primärvården i tre förvaltningar inte har lett till en bättre samverkan med sjukhusvården.

– På en övergripande chefsnivå finns en fungerande dialog, men den har inte sipprat ned på verksamhetsnivå. Primärvården är också lite olika organiserad i de tre förvaltningarna, vilket också inneburit att det blivit svårare att samverka. Sedan finns det tendenser till att det är sjukhusförvaltningens tradition när det gäller styrning och kultur som tar över även i primärvården.

För att få en fungerande samverkan mellan primärvård och sjukhusvård måste hela primärvården tas med, inklusive de privata vårdcentralerna där 40 procent av skåningarna är listade, konstaterar Anders Anell. Och även här gäller att man på lång sikt måste få fram fler allmänläkare. Men Anders Anell har också specificerat ett antal andra förslag till hur en bättre samverkan kan uppnås.

– Man måste tydliggöra uppdraget och mandat för primärvård och allmänläkare. Man måste också utveckla tydliga och proaktiva överenskommelser mellan sjukhusvård och primärvård om vem som gör vad. Sedan bör man satsa på ett bättre konsultstöd, där allmänläkare får råd av specialister, och gemensamt lärande.

Det har ibland först fram tankar på att i stor skala flytta ut specialister från sjukhusen till vårdcentraler, men i rapporten finns flera argument mot detta.

– För det första är detta något det pratats om länge men som aldrig lyckats. Det finns heller inga studier som visar att det leder till bättre kvalitet eller lägre kostnader. Det kan säkert fungera på sina håll, men det ska då vara den lokala verksamhetschefen som gör den bedömningen utifrån lokala behov och förutsättningar. Men med om det planeras på regional nivå finns det stor risk att man får dåligt anpassade lösningar och att missnöje skapas. Konsultstödet skulle också kunna förbättras avsevärt genom att till exempel utnyttja digitala plattformar bättre än hittills.

De förslag som läggs fram i rapporten är fullt genomförbara även inom den befintliga organisationen och kräver ingen ny omorganisation, understryker Anders Anell.

– Det är dyrt att genomföra en omorganisation, ingen vet hur en ny ledning skulle se ut eller hur medarbetarna kommer att reagera. Med tanke på de brister som finns inom primärvården är det nog att föredra att genomföra dessa specifika åtgärder framför att skapa en helt ny organisation. Men om Region Skåne av något annat skäl bestämmer sig för att genomföra en omorganisation kommer de åtgärder som föreslås i rapporten ändå att vara nödvändiga.

– Det är dock inte så att en omorganisation i sig kommer att ge några effekter, varken i första eller andra hand. Effekterna kommer av det konkreta arbete som måste utföras, säger Anders Anell

Rapporten Utvärdering av primärvårdens organisation i egen regi kommer inom kort att finnas tillgänglig på KEFUs hemsida.