Högst personligt:

Det finns idag en ökande tilltro till att så kallade experiment i form av piloter, försöksverksamheter och urbana testlabb ska generera nya lösningar på olika kommunala problem och utmaningar – från långa handläggningstider och energieffektivt boende till offentlig ledning och styrning. Det här väcker flera frågor ur kommunernas perspektiv, inte minst om vad man själv vill lära sig genom dessa processer, men också om vikten av att värna offentliga värden i testlabb och piloter som genomförs i samarbete med företag och konsulter.

I Skåne finns flera exempel på försöksverksamheter av olika karaktär. Två av Vinnovas så kallade innovationsplattformar ligger här (Malmö och Lund). Innovationsplattformen Future By Lund (som består av Lunds kommun och partners från universitet, organisationer och näringsliv) beskriver på sin hemsida hur ”vi tillsammans med universitet, stad, organisationer och näringsliv kan skapa framtiden genom att erbjuda Lund som testbädd”. Här arbetar man bland annat för att utveckla smart avfallshantering och energieffektivt boende.

SKL konstaterar på sin hemsida under rubriken Sociala innovationer att kommuner, landsting och regioner står inför utmaningar som kräver nya arbetssätt och lösningar och att SKL därför arbetar med att stärka innovationsförmågan hos sina medlemmar. Några exempel på sådana innovationssatsningar nämns under rubrikerna Förenklad biståndsprocess – fakta på sju sekunder (socialtjänstens handläggare får automatiskt information från olika myndigheter) och ”Nattkameran som ger ökad trygghet” (som ska underlätta nattillsyn för hemtjänsten i Västerås).

Men försöksverksamheterna rör inte bara sådana avgränsade fenomen som nämns ovan utan även organisation och ledning. Ett exempel på detta är Tillitsdelegationen, i vilken flera skånska kommuner varit involverade.  I regeringens direktiv angavs att delegationen skulle organisera och driva nätverk där grupper av kommuner och landsting praktiskt söker och testar konkreta förändringar i styrningen utifrån ett tillitsperspektiv”, något som kom att gå under terminologin ”kommunala försöksverksamheter” (Kommittédirektiv 2016:51 Tillit i styrningen sid. 13).

I den vetenskapliga litteraturen talar man idag om en ny styrform – experimental governance – för att benämna det här fenomenet. Företeelsen definieras i den vetenskapliga litteraturen som avgränsade experiment som syftar till att utveckla nya lösningar genom innovation och lärande med det uttalade syftet att testa lösningar som – om de fungerar – ska spridas och skapa en bredare systemförändring.

Här kan en kritiker invända att kommuner alltid har ägnat sig åt försöksverksamheter, men en förändring är att aktörer som Vinnova idag i stor skala finansierar försöksverksamheter, och att det finns en tilltro i hela EU på den här formen av utveckling, lärande och spridande av resultat. I direktivet till tillitsdelegationen talades det om hur ”goda exempel på idé- och verksamhetsutveckling ska kunna spridas inom hela den offentliga förvaltningen”.

Jag har själv deltagit som forskare i flera dylika experiment och har pågående projekt där jag undersöker just kommunal försöksverksamhet. De flesta är inom området hållbar stadsutveckling med fokus på energieffektiva bostäder. Här är det ofta privata aktörer, eller ibland konsulter, som vill testa nya lösningar och där kommunen är en partner och ”möjliggörare”.

Det finns idag ett tryck på kommunen att vara med i de här satsningarna, men vilka förväntningar och motkrav ställer kommunerna? Jag har vissa reflektioner från dessa erfarenheter och min egen forskning:

Kommunala aktörer vet i varierande utsträckning vad de vill få ut av sitt deltagande: Vilken kunskap är kommunen intresserad av? Hur kan kommunala aktörer säkra sitt eget lärande i dessa processer?

Kommunala aktörer ställer i varierande utsträckning krav: Det här handlar om att kommunen ibland – men ibland inte – ställer krav på de företag som testar verksamheter i testbäddarna.

Kommunerna är i varierande grad angelägna om att värna offentliga värden. Det kan handla om att professionerna (till exempel socialsekreterare eller planerare) lyfter fram värden som rör den professionsetik och kunskap man besitter, men det kan också handla om generella offentliga värden som att säkra inkludering och insyn i de här processerna.

Jag tror att det är viktigt att man som kommunal aktör reflekterar över sin roll, och sitt potentiella handlingsutrymme för påverkan, i de här piloterna, testbäddarna och försöksverksamheterna. Här är det viktigt att man reflekterar dels kring sitt eget lärande – men också sin roll som offentlig aktör i ett partnerskap med olika privata aktörer som konsulter och företag som vill testa lösningar.

Dalia Mukhtar-Landgren 

Fil. Dr. lektor, Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet