SKL har i samarbete med RWI (Raul Wallenberg institutet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt) utvecklat en plattform som kommuner, regioner och landsting kan använda för ett systematiskt arbete med mänskliga rättigheter. Till följd av detta har ett forskningssamarbete inletts mellan RWI och KEFU.

– Vi kontaktade KEFU eftersom vi sedan tidigare samarbeten vet att de har stor erfarenhet av följeforskning, alltså forskning i nära samverkan mellan praktiker och forskare för att utvärdera olika projekt och satsningar på lokal nivå, säger Gabriella Fredriksson, teamledare för teamet Inclusive Societies vid RWI.

Gabriella Fredriksson

Bakgrunden är att ett antal städer rund om i världen utnämnt sig själva till MR-städer. Detta tyckte SKL var intressant att utveckla i en svensk kontext eftersom SKL fått i uppdrag från regeringen att stärka arbetet med mänskliga rättigheter på lokal nivå.  Den svenska staten har tidigare ratificerat internationella konventioner om att respektera och främja de mänskliga rättigheterna, men enligt den svenska maktfördelningsstrukturen ska en del av ansvaret för detta ligga på lokal nivå där regeringen inte kan påverka tillämpningen i samma utsträckning som på nationell nivå.  Tillsammans med RWI påbörjades sedan ett arbete utveckla en svensk MR-plattform och denna plattform antogs av SKL:s styrelse för ett år sedan.

Sju kommuner – Lund, Klippan, Hudiksvall, Linköping, Mölndal, Piteå och Uppsala – har anmält intresse för att medverka i ett nätverk med SKL för MR-frågor i ett pilotprojekt där de använder plattformen för sitt MR-arbete. Till detta läggs en följeforskning där RWI tillsammans med KEFU följer hur kommunerna arbetar med dessa frågor och hur de uppfattar plattformens användbarhet.  Denna följeforskning ska sedan ligga till grund för en eventuell vidareutveckling av plattformen.

– Men det finns ingen certifiering eller några vedertagna globala kriterier för vad som är en MR-stad eller kommun, understryker Gabriella Fredriksson. Det är möjligt att det inom kanske 10 år utvecklas mer bindande riktlinjer, men nu tar sig städer och kommuner runt om i världen an detta på olika sätt och i Sverige har vi nu den här plattformen att utgå ifrån. Vi kan sägas vara i en utvecklingsfas och det sker ingen kontroll av att kommunerna lever upp till riktlinjerna i plattformen.

Det finns ändå några typiska kännetecken för en MR-kommun. Som att kommunen som arbetsgivare säkerställer att alla medarbetare har kunskap om de mänskliga rättigheterna och vad de innebär för individen. Det kan till exempel handla om lagstiftning på arbetsrättsområdet, om icke-diskriminering eller hur medarbetarna skyddas eller om de skulle utsättas för våld.  En kommun har också en social roll och ska till exempel se till att alla som har rösträtt verkligen har möjlighet att rösta, oavsett deras situation.  Transparens är också viktigt, så att de beslut kommunen fattar är tillgängliga och begripliga för medborgaren.

– Det finns många olika aspekter på mänskliga rättigheter i kommunerna och man arbetar också redan mycket med dessa frågor i Sverige. Men oftast göra man inte detta arbete utifrån ett MR-perspektiv, utan utgår i stället från svensk lagstiftning. De mänskliga rättigheterna är odelbara och man måste utgå från hur individens rättigheter kan stärkas. Ofta arbetar man i de olika förvaltningar/verksamhetsstrukturer man är organiserade i och tar inte något helhetsgrepp och då finns en risk att rättigheterna förminskas. Förhoppningsvis kan plattformen vara ett stöd för kommunerna att ta ett sådant helhetsgrepp.

RWI och SKL har också tillsammans givit ut en bok – Human Rights Cities and Regions – Swedish and International Perspectives – där man sammanställer erfarenheter och perspektiv på MR-arbete på lokal nivå i Sverige och internationellt. I boken, som kom till efter en workshop som hölls 2016, medverkar såväl internationell forskare som företräder för svenska organisationer. Boken har legat till grund till den plattform som har tagits fram.

– I alla andra länder är det städerna själva som tagit sig an MR-arbetet på lite olika sätt. Sverige är faktiskt unikt i världen genom att en branschorganisation som SKL har tagit fram en gemensam plattform som kan gälla för alla kommuner som vill använda den, säger Gabriella Fredriksson.

Plattformen Mänskliga rättigheter på lokal och regional nivå – en plattform för policy och verksamhetsutveckling kan laddas ned här.