Vilka är orsakssambanden mellan utbildning och hur det senare går i livet?

Från fyrtiotalet och ett antal år framåt infördes gradvist ett åttonde år i den svenska folkskolan. I ett nytt KEFU-finansierat forskningsprojekt undersöks om de barn som fick gå åtta år lyckades bättre på arbetsmarknaden och fick en bättre hälsa än de jämnåriga elever i en annan kommun som fortfarande gick i en sjuårig skola.

Forskningsprojektet leds av nationalekonomen Therese Nilsson, som i sin forskning intresserar sig mycket för välfärdsstaten framväxt i Sverige och de långsiktiga effekter som olika välfärdssatsningar får för individen över hela livscykeln.

Det finns en allmän uppfattning om att utbildning är viktig för samhället och för individens hälsa och personliga utveckling, men att kunna identifiera faktiska orsakssamband är inte så enkelt.

– Sverige erbjuder goda möjligheter att studera dessa effekter och orsakssamband under väldigt lång tid eftersom det finns så välbevarade data i våra arkiv och att reformerna introducerades stegvisvid olika tidpunkt på olika platser. Det innebär att vi kan följa variationer mellan drygt tvåtusen församlingar, som fram till 1952 ofta geografiskt var det samma som kommuner, och sätta upp små experiment för att testa och säkerställa olika orsakssamband.

– Sverige erbjuder goda möjligheter att studera dessa effekter och orsakssamband under väldigt lång tid eftersom det finns så välbevarade data i våra arkiv och att reformerna introducerades stegvis vid olika tidpunkt på olika platser. Det innebär att vi kan följa variationer mellan drygt tvåtusen församlingar, som fram till 1952 ofta geografiskt var det samma som kommuner, och sätta upp små experiment för att testa och säkerställa olika orsakssamband.

Therese Nilsson håller med hjälp av dessa data på att studera vad som inträffat under barnens tidiga levnadsår och hur det senare har gått för dem i livet –  vilka jobb de haft, vilka pensioner de fått, hur deras hälsa utvecklats, när de dog och vad de dog av och så vidare.

Sverige var ganska tidigt ute med att ha en obligatorisk skolgång. Folkskolan grundades 1842, men det tog ytterligare några år innan alla socknar hade fått skolorna på plats. Från början var folkskolan 6-årig.  På 30-talet beslutades att utöka skolplikten till 7 år, något som genomfördes under en 12-årsperiod.  Sedan infördes gradvist från 1942 ett åttonde obligatoriskt skolår. Den 9-åriga enhetsskolan började på försök införas i några kommuner 1949 och 1962 beslutade riksdagen att enhetsskolan skulle döpas om till grundskolan – som sedan gravis infördes i landets alla skolor fram till 1972.

– Så vi hade under många år två helt olika skolsystem i Sverige, där de som gick i folkskola fortfarande efter femte eller sjätte klass kunde gå vidare till realskola, medan andra gick hela skolgången i grundskola. Och parallellt med grundskolereformen skedde en utökning av folkskoletiden från sju till åtta år. Att övergången till åttaårig skolgång skedde vid olika tidpunkter i olika kommuner ger oss en unik möjlighet att studera orsakseffekterna. Att vi har flera reformer som pågår parallellt är inte minst spännande eftersom det är något som aldrig tidigare diskuterats eller analyserats i den ekonomiska litteraturen.

Skånska skoldistrikt och kommuner har ofta varit tidigt ute med att förlänga den obligatoriska skoltiden. Kävlinge var till exempel ett av de första två skoldistrikten som införde det åttonde skolåret (det andra var Mariestad) och även på andra håll i Skåne erbjöds tidigt ett åttonde år.

– Det betyder också att Skåne erbjuder oss goda möjligheter att studera det historiska material som finns i arkiven, säger Therese Nilsson. Vi kan med hjälp av de data som finns jämföra utfallet mellan likvärdiga individer som är födda samtidigt och uppväxta under samma förhållanden, men med skillnaden att en av dem gick åtta år och den andra sju år.

Förutom att förstå vilka effekter utbildning har för individen på lång sikt menar Therese Nilsson också att denna typ av studier är viktiga för att förstå hur Sverige gick från att vara ett land som visserligen hade obligatorisk skolgång, men inte så många fler välfärdstjänster, till det samhälle vi har idag.

– Många tänker nog att den svenska välfärdsstaten måste ha växt fram på sextio- och sjuttiotalen, eftersom det var då vi såg en extrem tillväxt i den offentliga sektorn. Men de första initiativen togs flera årtionden tidigare och vilka effekter dessa initiativ fick på lång sikt vet vi ännu inte så mycket om

Therese Nilsson

Therese Nilsson påpekar också att forskningen om effekter av att förlänga skoltiden har direkt relevans idag med tanke på att Sverige 2107 utökade den obligatoriska skolplikten med ett år.

I Danmark och flera länder är det fortfarande vanligt att man först testar olika nya typer av välfärdstjänster för att utvärdera effekterna innan man bestämmer sig för att genomföra dem i hela landet. Det var också så barnavårdscentralerna infördes, en annan reform som Therese Nilson har intresserat sig för i sin forskning, efter inledande lokala experiment på 30-talet. I Finland avslutades nyligen ett projekt där man under en begränsad tid lät slumpmässigt utvalda arbetslösa få ”medborgarlön” utan krav på motprestation.

– Men i Sverige finns det numera väldigt lite gehör för denna typ av experiment, vilket jag tycker är synd säger Therese Nilsson.

KEFU-projektet är en inledande studie som tänks utmynna i en större ansökan för extern finansiering av ett flerårigt forskningsprojekt. Resultaten kommer bland annat att presenteras vid ett KEFU-seminarium till hösten.