Presentation av forskare i KEFUs nätverk

Dalia Mukhtar-Landgren är lektor vid Statvetenskapliga institutionen i Lund och hennes forskningsintressen kretsar mycket kring stadsplanering, kommunal utveckling och projekt i offentlig förvaltning. Hon har också undervisat på alla nivåer i kurser om svensk politik och förvaltning.

– Jag har varit intresserad av politik sedan barndomen, det pratade alltid politik hemma när jag växte upp, och jag har också länge varit politiskt engagerad även om jag inte engagerat mig partipolitiskt, säger Dalia Mukhtar-Landgren. Jag började senare också intressera mig för kommuner eftersom de påverkar människors vardag i högsta grad, såväl den fysiska miljön som vård, omsorg och allt annat som bedrivs i kommunal regi.

Som student var det politisk filosofi som var huvudintresset och hon tog en magisterexamen i statvetenskap i Lund. Härefter började hon jobba i Malmö stad som planeringssekreterare i Rosengård. 

– När jag jobbade I Rosengård brukade vi åka ner till Kockumsområdet på luncherna och titta på nermonteringen av den stora kranen. Det var ungefär samtidigt som bomässan invigdes i samma område och en återkommande fråga var varför kommunen satsade så mycket pengar på att bygga nytt och på en bomässa som kostade jättemycket i inträde samtidigt som kommunen hade stor arbetslöshet och social segregering. Så när jag sedan började på forskarutbildningen hade jag den frågan med mig. Jag var genuint nyfiken på hur man fick ihop dessas motsättningar.

– Det handlade naturligtvis om en omställning där man insåg att det gamla industrisamhället inte skulle komma tillbaka. Man var tvungen att hitta nya näringar och nya sätt att utvecklas, något flera europeiska städer gjorde genom en ansiktslyftning av de gamla hamnområdena. Men i Sverige var detta något nytt.

Dalias avhandling, som blev klar 2012, behandlar kommunal utvecklingsplanering utifrån exemplet Malmös utveckling från industristad stad till kunskapsstad under åren 1994-2004. Här fokuserar hon på två idéer som kännetecknar planeringstänkandet och hur de omsattes i praktisk kommunpolitik – framstegstanken och tanken om gemenskap.

– I avhandlingen berörde jag också delvis frågorna om integrationspolitik och kommunal utveckling generellt och såg att det är en hel del kommunala projekt som finansieras genom EU:s strukturfonder. Nu har vi ett forskningsprojekt, finansierat av Vetenskapsrådet, om samarbete i offentlig förvaltning och hur det påverkar tjänstemannaroller och tjänstemäns autonomi. Inom ramen för detta projekt tittar jag på hur de kommunala projektledarna styrs och vilken handlingsfrihet de har gentemot kommunen i de EU-finansierade utvecklingsprojekten.

I januari börjar Dalia också arbeta på deltid med ett samverkansprojekt inom K2 (Nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik). Här kommer hon att studera hur kommuner och regioner samverkar med privata aktörer som till exempel bilpooler, cykelpooler och taxiföretag, eller med staten genom SJ för att kunna minska bilberoendet.

– Jag tycket rent allmänt att samverkansdimensionen är väldig intressant och samverkan är en central del av kommunernas utvecklingsplanering. Många stora projekt, som koncerthallar och nya bostadsområden, bygger på samverkan från grunden. I många fall är de stora byggbolagen med redan i detaljplansförfarandet. Men när det gäller hur kommunerna arbetar med EU-finansiering och näringslivsfrågor är det naturligtvis stora skillnader i förutsättningar mellan stora och små kommuner

Dalia är sedan länge också mycket intresserad av jämlikhetsfrågor och har bland annat skrivit mycket om rättvisa och stadsplanering.

– Nu ser vi att klyftorna ökar i Malmö och andra städer. Det finns en ambition att de nya utvecklingsprojekten ska leda till att skatteintäkterna ökar och att dessa sedan ska fördelas, det som kallas trickle down, men hittills har det inte blivit så. Jag tror ändå att det är i kommunerna mycket av jämlikhetsarbete ska bedrivas, frågan är bara hur.

Dalia Mukhtar-Landgren har också många intressen utanför jobbet. Ett av dessa är förskolefrågor. Hon är ordförande för sina barns föräldrakooperativ, något hon menar har lärt henne mycket om hur kommunal politik bedrivs. Hon är också aktiv i Röda Korset och med den stora tillströmningen av flyktingar försöker hon tillbringa en dag i veckan på Malmö centrals mottagningsområde.

– Mina engagemang gör också att jag får tänka mycket kring hur kommunen arbetar tillsammans med andra aktörer och hur de styr sina enskilda organisationer, både vinstdrivande och icke-vinstdrivande. Jag tycker rent allmänt att det känns att kommunpolitiken är väldigt närvarande!