Högst personligt:

Jag minns min första tid på mitt allra första jobb som ekonom för länge sedan. Det var tidigt nittiotal och jag hade precis fått ett jobb med den fina titeln budgetsekreterare. Jag hade som uppgift att förse några klinikchefer och deras avdelningschefer på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping med ekonomisk information.

Det var inte så mycket frågan om att vara ett verksamhetsnära stöd. Det handlade mer om att varje månad skriva ut ekonomirapporter på pyjamaspapper i matrisskrivaren, sprätta dessa och lägga i bruna internpost. Jag minns att jag undrade vad som hände sedan, när verksamhetens chefer fick dessa rapporter i sina händer. Jag minns att jag ville veta mer om hur informationen användes och hur vi som ekonomer kan vara ett stöd för organisationens chefer. Det slutade med att jag började promenera ut med internpostkuverten och överlämnade dem personligen till klinikchefer och avdelningschefer. De samtal som uppstod kring hur jag kunde stödja cheferna var fantastiska och öppnade upp en helt ny värld för mig bland mottagningar, läkarreceptioner och operationssalar. Där började på riktigt mitt intresse för att vidga mitt perspektiv som ekonom.

Efter några år följde jag kärleken och flyttade till Malmö där jag började som ekonomiansvarig och sedermera ekonomichef inom Lerniakoncernen. Det var brinnande lågkonjunktur och jag kan i efterhand känna en tacksamhet över att jag tillhörde dem som hade lyckats få in en fot i arbetslivet innan arbetslösheten slog till. På min cykel till kontoret på Valdemarsro tog jag med mig min nyfikenhet och mitt intresse för att vidga mina perspektiv. Jag fick lära mig massor av hur förutsättningarna och affärslogiken såg för ett statligt ägt bolag på en halvt reglerad utbildningsmarknad. Jag förundrades över hur mycket affärstänkande som jag som ekonom behövde för att kunna vara ett bra stöd för organisationens chefer och verksamheter. Jag förundrades också över hur staten både satte spelregler för branschen och samtidigt ägde ett bolag som var den största aktören. Jag minns också att jag funderade på hur själva bolagsstyrningen och dialogen gick till, eller kanske snarare avsaknaden av denna.

Efter en kort sejour som chef inom bemanningsbranschen fick jag i början av 00-talet ett riktigt drömjobb. Jag började som ekonomichef för en stadsdelsförvaltning i Malmö stad. Det var en stadsdel som växte snabbt och som också fick en ny socioekonomisk sammansättning. Jag fick möjlighet att lära mig mer om hur en verksamhet kan växa på ett ekonomiskt och socialt hållbart sett inom en resursfördelningsmodell som inte tog hänsyn till de trappstegseffekter som en snabb tillväxt innebar. Jag fick också lära mig mer om ärendehantering, nämndsarbete och facklig samverkan och hur jag som ekonom behöver kunna navigera i detta.

I slutet av 00-talet fick jag en plötslig längtan efter att få komma närmare akademin. Jag närde även en liten dröm om att gå en forskarutbildning och disputera inom något av alla områden som jag kommit i kontakt med som ekonom. Det blev inte något av forskarutbildningen men jag fick en tjänst som administrativ chef för en fakultet inom Malmö universitet, och så småningom uppdrag som förvaltningschef med ansvar för universitetets samlade verksamhetsstöd. Jag kan säga att mina perspektiv vidgades ordentligt kring hur stor påverkan kultur och tradition har när man som ekonom och ledare försöker utveckla nya arbetssätt. Det var väldigt värdefullt att få en ökad förståelse för hur ett administrativt stöd behöver arbeta för att få acceptans och möjlighet att stödja linjeorganisationens chefer. Det var svårt, lärorikt men också otroligt stimulerande.

För tio år sedan kände jag att jag saknade den plattform som ekonomichefsrollerna hade skänkt mig tidigare. Jag kände också att jag saknade den puls och den fantastiska mångfald som finns i en kommunal verksamhet. Jag ville på något sätt konsolidera det jag hade lärt mig och få möjlighet att använda mig av de många nya erfarenheter och kunskaper som jag hade byggt upp fram till nu. Därför kändes det väldigt naturligt när jag klev in i dörren på Lunds kommun som ekonomidirektör. Föga anade jag hur mycket jag skulle få vara med om och hur mycket jag skulle få lära mig under de här åren. Förutom att utveckla processer för budget och uppföljning, sådant som jag arbetat med tidigare, så fick jag möjlighet att arbeta i helt andra och mer kommunövergripande frågor. Jag fick vara med om att sätta upp en ny bolagskoncern och få in bolagsstyrningen som en naturlig del i kommunens övergripande planerings- och uppföljningsarbete. Jag fick möjlighet att utveckla kommunens finansieringsverksamhet med MTN-program, gröna obligationer och rating. Jag fick också möjlighet att utveckla mina kunskaper inom lokalförsörjning och investeringsstyrning, och hur vi som ekonomer kan bidra till kommunens övergripande och långsiktiga samhällsplaneringsprocess. Så många nya erfarenheter. Så många vidgade perspektiv.

Vad vill jag då ha sagt med allt detta? Det råder ingen tvekan om att det har varit lärorikt och berikande för mig som person att fått möjlighet att vidga mina perspektiv under ett långt arbetsliv. Jag är ganska säker på att det också har gjort mig till en mer komplett ekonom, där jag har kunnat bidra i fler frågor och förhoppningsvis också kunnat bidra till bättre beslut och bättre arbetssätt. Men tanken med min lilla berättelse är inte att det här skulle bli en exposé över min karriär utan snarare tjäna som någon slags inspiration till ekonomer som känner att de vill göra något nytt, men inte riktigt vet vad. Jag hoppas också att jag kan inspirera yngre ekonomer som kanske inte riktigt har hunnit se vilken fantastisk mångfald och möjligheter som ryms inom rollen som ekonom inom offentlig sektor. Det finns så mycket mer att jobba med bortom månadsuppföljningar, budget och resultaträkningar.

Efter tio underbara år som ekonomidirektör i Lunds kommun kommer jag nu att pröva mina vingar som ekonomidirektör och biträdande kommundirektör i Trelleborgs kommun. Jag är oerhört tacksam för allt jag har fått möjlighet att lära mig hittills, inte minst under min tid i Lunds kommun. Jag är samtidigt också väldigt nyfiken på vad jag kommer att lära mig i Trelleborg och inte minst vilka nya perspektiv som kommer vidgas. Jag ska bland annat lära mig mer om hur ett hamnbolag kommer in i den kommunala kontexten och hur man flyttar staden närmare havet.

Vi ses!

Henrik Weimarsson

Ekonomidirektör, Lunds kommun