I KEFU-rapporten ”Den offentliga ekonomen – en svårbestämd multikonstnär” redogörs för den mest omfattande studien av ekonomer i offentlig sektor som hittills genomförts i Sverige. I rapporten lanseras en ny kategorisering av olika ekonomroller som tar fasta på ekonomens roll i organisationen istället för på de arbetsuppgifter som utförs av ekonomer.
Detta är KEFUs tredje kartläggning av ekonomer i svensk offentlig sektor. Nytt i den här studien är att den även omfattar ekonomer i statliga myndigheter. Studien har finansierats av KEFU tillsammans med Ekonomistyrningsverket. Totalt 2700 personer har svarat på den anonyma enkät som skickats ut, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 58 procent. Frågorna har för jämförbarhetens skull varit desamma i de tre studierna.
Av svaren att döma verkar de flesta ekonomer i den offentliga sektorn trivas ganska bra och de anser att de har meningsfulla och intressanta arbetsuppgifter. Det framgår också, både i denna och i de två tidigare studierna, att ekonomer utför många olika uppgifter.
Enligt rapporten är den typiska ekonomen i offentlig sektor en drygt 47-årig kvinna med högskoleutbildning inriktad på företagsekonomi och som tituleras ”ekonom”. Och denna ekonom tycker inte att hon har för hög lön.
– Ekonom i offentlig sektor har blivit ett kvinnoyrke, idag är mer än två tredjedelar kvinnor. Men bland cheferna dominerar män och även om löneskillnaderna är mindre än i den privata sektorn är kvinnors genomsnittliga lönenivå fortfarande lägre än mäns. Jag tycker att det är anmärkningsvärt, säger rapportens författare, Caroline Hellström, att karriärer för kvinnliga och manliga ekonomer följer olika spår och därmed har olika löneutveckling. Skillnaden mellan könen i den yngsta gruppen är inte stor, ungefär lika stora andelar är ekonom eller controller, inga är ekonomichefer. Men från 35-årsåldern och framåt divergerar mäns och kvinnors karriärer. Enligt enkätmaterialet ger samma befattning lika lön men en mindre andel kvinnor än män har chefs- och controllertjänster där lönenivån är högre.
Caroline Hellström
Studiens slutsatser om karriärer baseras på titel/befattning. Den vanligaste titeln är ekonom (40 procent) följt av controller som bärs av en dryg femtedel av ekonomerna. I enkätsvaren återfinns dock mer än 200 titlar och i många fall är det lite oklart vad titlarna egentligen står för.
– Ekonomrollen är otydlig ur åtminstone tre aspekter, där titlarna är en, säger Caroline Hellström. En annan är utbildning. Ekonomerna är i genomsnitt mer välutbildade idag än för femton år sedan, men eftersom ekonomutbildningen är så bred finns det även här en otydlighet. En tredje otydlighet handlar om vilken roll ekonomerna, oavsett titel, har i organisationen.
– Med ett delegerat resultatansvar utförs ju till exempel budgetering och uppföljning i många fall av medarbetare som inte är ekonomer. Ekonomen får här en mer stödjande roll.
Det traditionella sättet att beskriva ekonomens roll utgår från en matris med de fyra rollerna kamrer, pedagog, analytiker och utvecklare, där den önskvärda utvecklingen går från kamrer till affärsutvecklare. Men i de tre KEFU-studierna går det inte att se en sådan förändring. Ekonomerna uppger att de i olika omfattning fyller någon del av alla dessa roller.
Caroline Hellström menar att det är mer fruktbart att diskutera ekonomirollen utifrån rollen i organisationen än att fokusera på vilka arbetsuppgifter som utförs. Den otydlighet som finns i ekonomens roll i förhållande till organisationen kan vara både kostsam och frustrerande.
– Det kanske är viktigt att vänja sig vid att yrkesrollerna är dynamiska beroende på organisationen.
För att bättre försöka fånga ekonomen i organisationen inför därför Caroline Hellström två nya dimensioner, arbetsmetod (graden av specialisering eller generalisering) och fokus (graden av intern respektive extern orientering). I hennes modell framkommer fyra nya typer av roller, se figur nedan.
– Det här är ett första försök att försöka resonera kring ekonomroller på ett annat sätt än tidigare, säger Caroline Hellström. Jag menar att ekonomrollen mer kan liknas vid en lagspelare som snabbt måste kunna byta positioner än vid en musiker i en symfoniorkester som alltid sitter på sin plats och spelar ett givet stycke.
Rapporten Den offentliga ekonomen – en svårbestämd multikonstnär (KEFUs skriftserie 2016:5) kan laddas ner här.
