I en ny KEFU-rapport har Peter Svensson och Niklas Sandell, båda verksamma vid företagsekonomisk institutionen på Ekonomihögskolan, i Lund gått igenom och närläst alla skånska kommuners årsredovisningar för att undersöka hur kommunerna uttrycker sig när de ska förklara olika misslyckanden.

 Förhoppningsvis kan rapporten bidra till att årsredovisningarna i framtiden blir lättare att förstå även för oinvigda.

­– Ur ett demokratiskt perspektiv är det viktigt att alla medborgare oavsett bakgrund ska kunna läsa och avkoda myndigheters budskap och det gäller även finansiella texter, säger Peter Svensson. Det vill vi bidra till genom att visa de olika språkliga och retoriska tekniker som används av kommunerna i deras finansiella kommunikation. Vi vill också bidra till att det skapas en debatt om det språk som används i årsredovisningarna.

Författarna utgår från sociologerna Scott och Lymans teori om ”accounts”. Begreppet ”accounts”, som i rapporten översätts till ”redogörelser”, avser olika sätt att språkligt bemöta klander och klagomål. De olika typer av redogörelser som används i rapporten är: bortförklaringar, rättfärdiganden, mystifieringar, medgivanden, förnekanden, ordifieringar (rak översättning av siffror till ord) och omfokuseringar. Det är inte ovanligt att de förklaringar som lämnas i kommunernas årsredovisningar innehåller flera typer av redogörelser.

Peter Svensson och Niklas Sandell har använt account-begreppet i tidigare studier som behandlar språket i börsnoterade bolags årsredovisningar. De undervisar också på masterkursen Finansiell kommunikation som ges på Ekonomihögskolan i Lund. Den nya KEFU-rapporten ingår ett större forskningsprojekt med titeln Redovisningens språk, där även Alexander Paulsson och språkvetaren Henrik Rahm medverkar. De medverkar också i ett så kallat Pufendorftema där man tar ett ännu bredare grepp på finansiell kommunikation.

I rapporten ges en rad exempel på olika typer av redogörelser som används i kommunernas årsredovisningar och efterföljande analyser av vad det egentligen är som sägs.

Ett sådant exempel är detta citat från en kommuns årsredovisning:

”Underskotten handlar i huvudsak om barn- och utbildningsnämnden och vård- och omsorgsnämnden. Analysen pekar således på att det har funnits brister i flera nämnder, inte minst kommunstyrelsen, vad gäller budgetering och budgetdisciplin”.

I rapportens analys konstateras att det av denna redogörelse framgår att det finns brister i flera nämnder vad gäller såväl budgetarbete som budgetdisciplin. Det är ett medgivande, men det lämnar också frågan öppen om underskotten är en följd av enskilda medarbetares inkompetens eller om de beror på strukturella och organisatoriska brister.

– En typ av medgivande, att göra en pudel, har blivit ett populärt sätt att i ett tidigt skede acceptera och bemöta kritik i stället för att vänta på att bli uthängd i media, mycket vanligare än för 15 år sedan.

De retoriska tekniker som kommuner av olika storlek, och även börsnoterade företag, använder sig av i sina texter för att bemöta klander är påfallande lika de som används i det vardagliga språket, menar Peter Svensson.

– De redogörelser som används är till stor del de samma som vi använder i vardagen när vi kommer för sent till ett möte, lämnar barnen på dagis fast de är sjuka eller glömmer att betala in skatten i tid. Vi accepterar misstagen, men försöker reducera problemet så gott det går eller skyller på någon annan. Jag tycker att det är lite roligt att se att vardagsspråket är så genomträngande även i det offentliga språket.

Rapporten Ansvarets retorik – hantering av klander i kommuners årsredovisningar kommer att följas upp med ett KEFU-seminarium den 13 december.