Silvertejp – en förutsättning för radikal innovation i Lunds kommun?

Högst personligt:

Administrationen i offentlig sektor ökar och vi lever allt längre. För att upprätthålla vår offentliga service behöver vi tänka nytt och börja leverera välfärd på nya sätt, med digital teknik och kanske med en hel massa silvertejp.

I boken ”Administrationssamhället” beskriver Anders Forsselloch Anders Ivarsson Westerberg hur administrationen i offentlig sektor ökat lavinartat under de senaste 30-40 åren. En ökning på upp emot 90 procent på vissa myndigheter och vårdpersonal som bara lägger 25 procent av sin tid på kärnuppdraget, att vårda, resten på administration.

Administrationen äter alltså resurser, detsamma gäller den åldrande befolkningen. I Lunds kommun ökar andelen 90+ åringar med nära 40 procent de kommande 15 åren. Och utvecklingen fortsätter. Enligt vissa forskare är de första 150-åringarna redan födda och med biomedicinska framsteg börjar vi se åldrande som en sjukdom som går att bota.

För mig är digital teknik en del av lösningen på problemen vi står inför. Vi måste frigöra tid för våra kärnuppdrag och de professioner vi är utbildade för. Att vårda, utbilda eller utveckla staden. Vi måste också frigöra tid för att utveckla vår verksamhet.

Den största potentialen just nu tror jag ligger i automation och integration. Att med hjälp av tekniken plocka bort så många av de administrativa uppgifterna som möjligt. Uppgifter som idag hindrar oss från att arbeta med vårt kärnuppdrag eller från att lyfta blicken. Vi behöver låta maskinerna, eller robotarna om man så vill, ta hand om det som de är bäst på så att vi människor kan ägna oss år det vi är bra på. Det mänskliga mötet. Vi måste sluta ta robotarnas jobb!

I Lunds kommun satsat vi stort på automation, vi har identifierat över 180 processer som kan automatiseras. I första hand vill vi att de system vi upphandlar skall göra jobbet. I andra hand vill vi se till att våra system är integrerade, pratar med varandra, så att våra anställda slipper lägga tid på att underhålla data på flera ställen. I tredje hand använder vi oss av Robotic Process Automation (RPA), mjukvarurobotar som gör jobbet åt oss.

Dessa mjukvarurobotar kan göra i stort sätt allt det en anställd kan göra framför datorskärmen och lämpar sig bra för repetitiva och regelstyrda arbetsuppgifter.

Man kan se detta som silvertejp, att laga något som är trasigt. Visst är det så, men jag tror att i många fall är RPA-tekniken just nu den snabbaste och mest kostnadseffektiva lösningen, parallellt med att jobba på att ställa krav på automation och integration när nya verksamhetssystem upphandlas En annan risk är att vi med de nya mjukvarurobotarna cementerar befintliga sätt att arbeta. Att vi asfalterar kostigar istället för att bygga nya motorvägar.

Personligen ser jag automation med hjälp av mjukvarurobotar som ett steg i vår förändringsresa. Jag tror inte att vi känner till exakt vilka lösningar vi behöver i framtiden och jag vill verkligen inte att vi lägger tid på att bygga motorvägar vi inte har behov av. Just nu tror jag att det smartaste vi kan göra är att frigöra tid för våra kompetenta medarbetare att ägna sig mer åt sina kärnuppdrag. Att ge dem tid att lyfta blicken för att hitta nya innovativa sätt att lösa de framtida välfärdsutmaningarna. Därför satsar vi brett. Vi vet redan att över 180 processer kan automatiseras, och innan vi kör igång en automation så får våra medarbetare specificera vad de skall använda tiden som frigörs till. Det är så vi på bred front kan få igång ett förändringsarbete. Inkrementell utveckling eller kanske rent av radikal innovation!

Åsa Melvanius          Digitaliseringschef, Lunds kommun