Det talas ofta om att de svenska storstäderna blir allt mer delade. Men det finns städer i världen där delningen närmast är total. Statsvetaren Ivan Gusic studerar i sin kommande doktorsavhandling tre sådana städer – Belfast, Mostar och Mitrovica.

– Jag tittar på vad jag väljer att kalla post-krigsstäder, alltså städer som kommit ur ett krig, men som aldrig fått någon etablerad fred, säger Ivan Gusic. I motsats till exempelvis Hamburg och Paris är det städer där det finns två tydliga sidor som ser helt olika på hur framtiden för staden bör utformas när kriget är över. Jerusalem är ett klassiskt exempel på sådana städer där det uppstått en delning och där denna delning sedan blivit cementerad.

Ivan Gusic, som är född i Sarajevo och kom till Blekinge som 5-åring, tog sin kandidatexamen i freds- och konfliktforskning och fortsatte med en masterutbildning vid statsvenskapliga institutionen i Lund, där han nu snart också lägger fram sin doktorsavhandling.

De städer Ivan Gusic studerar i sin avhandling är Belfast i Nordirland, Mostar i Bosnien-Hercegovina och Mitrovica i Kosovo, de mest konflikttyngda och delade städerna i sina respektive länder.

– Sedan är det ju så att städer, både när man tittar historiskt och när man teoretiserar dem, utmärks av att det är här olikheterna överbryggas. Det är i städerna olika klasser, olika etniska bakgrunder och alla möjliga andra grupperingar brukar lyckas överbrygga sina motsättningar bäst och lyckas leva tryggast med varandra. Men i de post-krigsstäder jag tittar på är det tvärtom. I stället för att bli den plats och politiska entitet som driver fredsprocessen, är det den här typen av stad som håller fredprocessen tillbaka. De fungerar alltså inte som städer och det är orsakerna till det jag intresserar mig för dem.

Hur kom du in på det här?

– Forskningsmässigt jobbar jag inom något som kallas kritiskt fredsbyggande, en tradition som utvecklats de senaste 20 åren där man är väldigt kritisk mot det sätt man försökt bygga fred på under 90-talet och början av 2000-talet. Här har man också börjat titta på det lokala som en plats där krig och fred utspelar sig. Och staden är en del av det lokala där krig och fred utspelas på ett visst sätt, men krig i städer är fortfarande outforskat i urbana studier. Här finns en kunskapslucka som jag försöker överbrygga genom att titta på staden i konflikt. Den stora forskningsfrågan är varför städerna inte fungerar som städer brukar göra, folk blandas inte som de borde och de utnyttjar inte de stordriftsfördelar en stad normalt gör. Sedan tycker jag ju att det är roligt och spännande att jobba med detta!

Skulle man kunna jämföra dessa städer med till exempel Malmö, som ju också brukar beskrivas som en delad stad?

– Nej, det går överhuvudtaget inte att göra en sådan jämförelse. Visst finns det socioekonomiska, etniska och andra motsättningar i Malmö, liksom i många andra städer. Men i de städer jag studerar är de grundläggande strukturerna förstörda. I Malmö kan jag utan vidare cykla överallt, men i Belfast är det omöjligt eftersom det till exempel finns höga murar på flera ställen och en motorväg som plöjer rakt genom staden. Och i Belfast, Mostar och Mitrovica har man börjat se allt med etniska ögon, så att när något nytt planeras frågar man sig alltid vilken grupp det är till för, vilket många gånger leder till att allt står stilla. I Mostar finns det också dubbla uppsättningar universitet, teater, post och busstation för kroater och bosniaker. Så ser det inte ut i våra städer och här finns inte heller kommuner som organiserar folk i paramilitära grupperingar.

Det finns ändå några insikter som kommunpolitiker i svenska städer kan ta till sig, menar Ivan Gusic.

– Det är naturligtvis alltid bra att arbeta för att staden är blandad på olika sätt och att det inte finns fysiska hinder för att ta sig mellan de olika delarna av staden.

Ett visst hopp finns också för Belfast, Mostar och Mitrovica, menar han.

– Det är tre städer som är förstörda av konflikten om vilken sorts fred de ska organiseras runt och det kommer att ta lång tid innan de blir hela igen. Men det som är intressant med en stad är att den är väldigt komplex och svårkontrollerbar. Det finns alltid ett visst mått av heterogenitet och det finns alltid små rum eller fickor där staden kans sägas fungera – oavsett hur dysfunktionell den kan sägas vara. Så helt svart är det ändå inte.