Att hitta sin egen drivkraft i förbättringsarbetet

Högst personligt:

När förbättringsarbete kommer på tal kan kommentarer vara såsom till exempel; ”till detta är jag nöd och tvungen” eller ”min tid kan användas bättre än att jag skall sitta här och rita patientprocesskartor”.  Ofta kommer dessa synpunkter i början av ett förbättringsarbete och innan deltagarna fått möjlighet att hitta sin egen drivkraft. Det krävs tålamod och ibland stöd för att den enskilde och teamet ska hitta sin drivkraft. När sedan resultaten börjar komma och processerna förbättras, då skapas vilja och lust att fortsätta.

Det är viktigt när man startar ett förbättringsarbete att vara öppen för att individer inspireras av olika metoder och det tar varierande tid att hitta nyttan med arbetet och ”What`s t In It For Me”. Några inspireras av mått och mätning och kan få en väldig kraft av att följa utvecklingen statistiskt. Andra kan tycka att ständiga förbättringstester med PDSA- hjulet är det bästa. Ytterligare någon får energi av att det finns patienter/anhöriga med i teamet. Deras medverkan ger helt ny syn på personalens yrkesroll av att på allvar lyssna och förstå vilken kunskap dessa personer med egen erfarenhet har av hela systemet.

Min egen första erfarenhet av utvecklingsarbete var att ett certifieringsarbete där jag inte alls fann inspiration eller glädje att arbete med var i mitt tycke stela protokoll. Inte heller såg jag så mycket nytta i min yrkesverksamhet eller att det var till nytta för patienten.  Detta till trots var det något som triggade mig att lära mer och i ett sökande hittade jag en film på nätet om Donald M. Berwick dåvarande President for Healthcare Improvement i USA. Han ställde sig frågan varför det tagit honom 20 års yrkesverksamhet innan han förstod att han hade två jobb; en att vara expert i sin läkarroll och en att utveckla den verksamhet han verkade i. Berwick berättade hur han förstod att han inte kunde fortsätta se sig som en solist utan han var en del av ett team och ju bättre teamet fungerade desto bättre blev verksamheten. En inspiration och kunskapskälla för honom blev W. Edvard Deming och hans bok, The New Economics. Där fann han kunskap om hur industrin utvecklade sin verksamhet. Han började fundera på varför hälso- och sjukvården med hög akademisk kompetens inte kunde jobba så strukturerat med förbättringsarbete som industrin. 

I ett ledarutvecklingsprogram, som dåvarande Landstingsförbundet arrangerade, var Paul Bathalden, även han från Healthcare Improvement i USA, en av kursledarna. Vilket lyft!  Jag blev helt uppfylld av all den kunskap vi fick ta del och av de utmaningar vi fick av kursledningen. Då var det inte heller helt vanligt att ha kursansvarig i USA som deltog över länk.

Paul Bathalden menade att varje person själv måste upptäcka vad som behöver förbättras. Det egna intresset och viljan att lära sig var avgörande för att se tydliga resultat.  Även den som inledningsvis inte ser nyttan med att förbättra, kanske rent av tycker det är trams.  Kan om möjligheten ges, upptäcka styrkan i ett förbättringsarbete och hitta sin egna roll i arbetet och kan då bli den starkaste förespråkaren.

En annan insikt är att det inte handlar om vilken akademisk examen eller yrke för att bli en förbättringsambassadör. Det handlar mycket mer om att ta sig an uppgiften, samverka i teamet, ställa de rätta frågorna, lära mer och dela med sig av sin kunskap, liksom i sin yrkesroll. Teamet måste få möjlighet att lära sig nytt inom förbättringskunskapen och få möjlighet att träna på olika metoder och angreppsätt.

Det som sedan kom att blir ytterligare en  dimension var att ta in patienter och närstående i förbättringsarbetet. Inte som referensgrupp utan som en viktig kunskapskälla och idégivare i teamet. Det som händer när patienter deltar är att alla vårdar sitt språk samt blir ödmjukare och mer respektfullare mot varandra.  Visst kan någon känna det som ett hot mot den egna auktoriteten men det är ofta en övergående känsla.

Att få se personer, team och hela verksamheter utvecklas och själv ta makten och ledningen över sitt eget förbättringsarbete är en förmån. Det ger kraft att lära nytt, testa nya saker, se hinder och motgångar, som en utmaning att hitta ny kunskap och nya vägar att utvecklas.

Margareta Albinsson

Utvecklingsstrateg

Södra sjukvårdsregionen