Sabine Kuhlmann, professor i statsvetenskap, offentlig förvaltning och organisation vid universitetet i Potsdam och gästprofessor vid Ekonomihögskolan i Lund tog vid sitt senaste besök i Lund upp faktorer som påverkat den tyska administrationens förmåga att styra i kristider.
– Vi har de senaste åren sett kriserna komma allt oftare och också överlappa varandra, säger Sabine Kuhlmann. Vi har akuta kriser som Covid-19, flyktingkris och finanskris, men också kriser som kommer krypande, som klimatkris, och tendenser till minskad tillit. Det finns också en ökad medvetenhet bland politiker och befolkning om hur viktiga välfungerande institutioner är för att hantera alla dessa kriser. Men frågan är hur väl rustade vi är i Tyskland för att tackla nya utmaningar.
Det finns faktorer som främjar det tyska administrativa systemets resiliens – förmåga att stå emot och återhämta sig från motgångar och kriser, men också flera faktorer som hämmar denna resiliens, enligt Sabine Kuhlmann.
Bland faktorer som främjar tysk resliens nämnde hon till exempel ett starkt rättsväsende, jämlik behandling av medborgare, ett starkt självstyre på lokal nivå – precis som i Sverige – och medborgarnas tillit till kompetensen inom administrationen i allmänhet.
Exempel på sådant som hämmar resiliens i Tyskland är att det på federal nivå finns en tendens till för mycket reglering och dessutom ofta direkt dålig reglering.
– Det förbereds och antas i allt snabbare takt federal lagstiftning som är mer eller mindre omöjlig att implementera praktiskt, speciellt på lokal nivå. Det är bra att politikerna är aktiva och försöker tackla nya problem. Men ibland är de hyperaktiva och tänker inte riktigt på hur lagstiftningen kan genomföras.
Hon nämner de tyska försöken att ge energistöd till medborgarna som ett exempel på misslyckade politiska beslut.
– Bland annat var tanken att studenter skulle få kompensation för de höga energipriserna. Men myndigheterna hade inte tillgång till deras bankkonton, så det gick inte att överföra några pengar till dem. Och det var samma problem med andra grupper i samhället. Idén var inte dålig men det saknades förmåga att genomföra den, något politikerna inte tänkte på när man antog lagstiftningen. Det finns många liknande exempel.
Ser man ingen tendens till förbättring?
– Nej, det blir tyvärr hela tiden värre, säger Sabine Kuhlmann. Vårt federala system har många fördelar, men också nackdelar som att styrningen blir mycket komplicerad. Alla nya lagar och regler betyder också kraftigt ökade kostnader för att efterleva dem, särskilt för den offentliga administrationen.
Tysk offentlig administration lider också av att digitaliseringen halkar efter rejält jämfört med många andra länder. Under Covid-19 krisen faxades till exempel information om antal infekterade och det saknades användbara online-tjänster som medborgana skulle kunna använda sig av. Även i flyktingkrisen var bristen på digitalisering ett problem som ledde till att myndigheterna inte kunde utbyta information.
– Sedan har vi också en hemmagjord, eller självförvållad, kris som beror på besparingar i den offentliga sektorn, inte minst inom hälso-och sjukvård på lokal nivå, säger Sabine Kuhlmann. Det betydde bland annat att man hade stor brist på läkare och annan personal när Covid-19 slog till.
Det finns en del lärdomar att dra från tidigare kriser, menar hon.
– Jag skulle önska att man i Tyskland satsar mycket mer på kommunerna för att stärka motståndskraften mot kommande kriser. Sedan menar jag att vi behöver någon form av permanent råd eller institution som kan verka för administrativa reformer och som övervakar lagstiftningen så att den faktiskt blir implementerbar. En fungerande mekanism mellan lagstiftning och implementering, där praktiker är med i processen.
Sabine Kulhmann sitter själv med i Nationaler Normenkontrollrat (NKR) som är ett oberoende råd som ska ge regeringen tips om hur lagstiftning kan förbättras och hur byråkratin kan hållas i schack.
– Det är ett litet steg, men vi behöver mycket mer.
Till sist menar hon att Tyskland måste snabba upp digitaliseringen.
– Alla kriser under senare år har visat att vår låga grad av digitalisering och bristen på digitala verktyg inom administrationen har varit avgörande för att vi inte lyckats hantera kriserna så bra som vi borde ha kunnat, säger Sabine Kuhlmann.
